Kärnkraften ska fasas ut, men först när den kan ersättas med el från förnybara energikällor och först när en avveckling kan ske utan men för välfärd och sysselsättning. Det skriver partiledarna för vänsteralliansen i gemensam artikel på DN-debatt.

 

 

Det här har varit socialdemokratins ståndpunkt sedan länge. För Miljöpartiet och Vänsterpartiet innebär dock den gemensamma deklarationen en eftergift. De båda har tidigare velat ha en mer precis tidsplan för avvecklingen av kärnkraften.

 

Märkvärdiga förhoppningar

Det är bra att vänsteralliansen inte längre fixerar sig vid ett slutdatum för kärnkraften.  Den hade kunnat gå längre. De kunde ha sagt att innan vi alls överväger att stänga fler kärnkraftverk, bör vi veta att alternativen duger, miljömässigt och ekonomiskt. Det är ungefär vad alliansregeringen sagt (för dess tal om att tillåta ny kärnkraft är mest munväder så länge de inte konkret gör något för att underlätta byggandet av dessa).

 

På en punkt är vänsteralliansen och den borgerliga regeringen märkvärdigt förhoppningsfulla. Båda vill med elcertifikaten som styrmedel bygga ut vindkraften på land och till havs i stor skala. Även om vi bortser från de estetiska problemen – stora vindkraftparker om flera kvadratmil är inte vackra – så återstår de ekonomiska problemen.

Kraftiga subventioner

Vindkraften är kraftigt subventionerad, i dag med drygt 30 öre på kwh.  Varje vindkraftverk har en kort livslängd vilket fördyrar produktionen ytterligare. Till detta kommer att en omfattande utbyggnad av vindkraftverk kräver att vi bygger dyra reservkraftverk som kan sättas in när det inte blåser.

Så länge vindkraften bara ska svara för några TWh el spelar mindre roll att den är dyrbar. Men om den ska svara för uppemot en femtedel av all elproduktion kommer kostnaderna att slå igenom kraftigt i priset till konsumenterna.

 

Både regering och opposition säger att de verkar för sänkta elkostnader, men vad de förordar när det gäller vindkraft är kraftigt höjda elpriser för hushåll och företag. Det borde de i ärlighetens namn medge.

 

Större oenighet

På andra områden är oenigheten desto större. Vänsteralliansen vill att Vattenfall ska kvarstå i statlig ägo. De borgerliga håller öppet för en utförsäljning. Det är oklokt.  Om vi alls ska klara av en omläggning av energiförsörjningen måste vi själva ha kontroll över landets största inhemska kraftleverantör.

Vattenfalls riskfyllda och ökande engagemang i kontinental gas- och kolproduktion är däremot tvivelaktig. Europas energiförsörjning måste bygga på att varje regering tar ett ökat ansvar för det egna landets kraftproduktion, vilket vänsteralliansen också framhåller.

 

I linje med denna uppfattning bör svenska staten överväga att sälja tillbaka de europeiska kolkraftverk Vattenfall köpt på sig. Inkomsterna från försäljningen kan användas till investeringar i svensk energiproduktion.

 

Avskaffad priskonkurrens

Inom EU pågår en snabb fusionering av kraftbolag. Kvar på marknaden finns snart bara ett fåtal jättekoncerner. Med regeringarnas goda minne är priskonkurrensen mellan bolagen avskaffad. Med en tilltagande energibrist kommer bolagen att kunna ta ut enorma övervinster. Det kan ländernas regeringar knappast acceptera i längden.

En sak är att använda sig av skatter för att minska miljöfarlig kraftproduktion. Då går ju pengarna tillbaka till skattebetalarna. En helt annan sak är att  låta mulinationella koncerner utnyttja sin monopolställning till att sko sig på befolkningens bekostnad.

 

Tillgången till elkraft och fjärrvärme är en viktig del av ett lands infrastruktur. Som gäller för all annan infrastruktur finns inga goda skäl att betala mer än självkostnadspris för utnyttjandet. Nyliberala ekonomer vill inte se saken så, men så är de också i dag det största hotet mot en förnuftig världsordning.