Än en gång besannas den gamla sanningen att det är lätt att sänka skatter men svårt att höja dem. Den borgerliga regeringen har sedan den tillträdde sänkt skatterna med nära 90 miljarder. Den största sänkningen skedde i början av mandatperioden när högkonjunkturens sysselsättningsökning kulminerade.

Finansminister Anders Borg trodde från början att skattesänkningarna skulle bli närmast självfinansierade. Hans kalkyl förutsatte en forsatt hög produktionstillväxt. Tack vare denna skulle de samlade offentliga inkomsterna fortsätta att öka, trots att de flesta hushåll fick lägre skatter.

Denna optimistiska kalkyl har nu slagit slint. Liksom tidigare borgerliga finansministrar har Anders Borg fallit för frestelsen att inteckna inkomster som ännu inte uppstått. Och än värre: han bortsåg nonchalant från hur snabbt statens inkomster minskar under en lågkonjunktur när företag slås ut, vinsterna sjunker och arbetslösheten ökar.

Borg tvingas till besparingar på en rad områden
Anders Borg är en rättrogen moderat. Han verkar inte ha minsta tanke på att återta ens en bråkdel av skattesänkningarna. Han tvingas därför till besparingar på en rad områden.

Men då uppstår omedelbart problem. A-kassan har regeringen redan sänkt, arbetsmarknadspolitiken är avvecklad, sjukförsäkringen försämrad och en särskild straffskatt har införts på pensionärer, sjuka och arbetslösa – så här finns inga stora pengar kvar att hämta.
Istället tänker Anders Borg låta kommuner och landsting ta nästa smäll. De ska tvingas dra ned på sjukvård, skola, barnomsorg, hemhjälp till de äldre och annan service i den mån de inte kan kompensera sjunkande inkomster genom att höja kommunalskatten.

Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt diskuterade denna vecka i TV den ekonomiska krisen i KG Bergströms sista Rakt på-utfrågning. Statsministerns budskap var att han måste tänka på statsfinanserna.

Det borde han ha gjort för tre år sedan. Om han följt regeln att vi först ska arbeta samman pengarna innan vi sätter sprätt på dem hade vi haft det mycket lättare idag.

Vi hade då kunnat använda de stora ackumulerade statliga överskotten som tidigare s-regeringar byggt upp till att betala de arbetslösa en anständig a-kassa, anställa lärare i skolan, förstärka sjukvården, bygga bostäder till ungdomar, rusta upp vägar och järnvägar – ja, till allt sådant som regeringen nu säger att den inte har råd med därför att den slösat bort pengarna.

Regeringen Reinfeldt har i förväg nallat på pengar som avsatts för dåliga tider
Att statens utgifter ökar med automatik i en lågkonjunktur är som sagt välbekant. Det är därför vi under goda tider behöver skaffa oss ekonomiska buffertar för att kunna jämna ut konjunktursvängningarna. Regeringen Reinfeldt har i förväg nallat på pengar som avsatts för dåliga tider. Det var oansvarigt och oklokt.

Uppgiften att ta Sverige igenom krisen kommer nu att bli svårare än den skulle behövt vara. Budgetunderskotten växer nu snabbt och följer vi regeringens linje att inget göra alls kommer de att växa ännu snabbare – dyrbarast av allt för staten är att sitta med armarna i kors alltmedan företag och anställda slås ut.

Reinfeldt tror att han kan spara oss ur krisen. Det går inte. Det försökte den förra borgerliga regeringen. Det enda den åstadkom var en gigantisk statsskuld och massarbetslöshet. Nu är den på väg att köra föreställningen i repris. Arma svenska folk!