SISTA ORDET. För några årtionden sedan var det en benhård regel i regeringskansliet att regeringens förslag skulle läggas i riksdagen innan de sändes ut till medierna. Regeln motiverades med att respekten för folkvalda krävde att de först av alla blev informerade om planerna.

Numera tycker regeringen att de folkvalda mest är till besvär, statsråden är till och med irriterade över att de behöver närvara vid riksdagens frågestund.

Kutym är numera att regeringen aviserar delar av innehållet i kommande propositioner på Dagens Nyheters debattsida. Läsarna serveras en vinklad och tillrättalagd text, där alla problem nödtorftigt döljs i luftig retorik.

Om det står något av vikt i propositionen kan ingen bilda sig en uppfattning om. DN-debatt ställer villigt upp som regeringens klotterplank.

Resultaten blir ibland närmast parodiska, som när regeringen i veckan redovisade några osorterade tankar om klimatpolitiken.
Enda sakliga nyheten var att regeringen vill trixa en del med drivmedelsskatterna och införa en ny miljöbilspremie efter att ha avskaffat den gamla. Vad gäller skatten på koldioxidutsläpp från bilar vill regeringen göra vad EU redan bestämt att vi ska göra.

Stora ord från företrädare för bidragstagarna
De enda som verkar bry sig om dessa harmlösa förslag är Sveriges bönder. LRF:s ordförande Lars-Göran Pettersson ansåg att en höjning av dieselskatten om 40 öre – Energimyndigheten hade föreslagit 75 öre – var en krigsförklaring mot jordbruket.
Stora ord från en företrädare för en näring som varje år erhåller tiotals miljarder kronor i subventioner inom ramen för EU:s knasiga jordbrukspolitik.

Om regeringen har några mer genomtänkta idéer på klimatområdet så har den hittills lyckats dölja dem väl. Nästa stora internationella möte om klimathotet äger rum i december i Köpenhamn. Förhoppningen är att ersätta Kyoto-protokollet med ett nytt avtal om begränsning av växthusgaser.

Vilken linje kommer den svenska regeringen att driva inför mötet? Förmodligen ingen alls. Liksom EU verkar regeringen tro på att internationell handel med utsläppsrätter är tillräckligt för att uppnå miljömålen. Det är en farlig felsyn. Så som dessa är konstruerade kommer de inte få någon större effekt.

Klimatneutral energiproduktion
Svensk energiproduktion är till stor del klimatneutral. Varken kärnkraft eller vattenkraft bidrar till växthuseffekten. Oljepannor i villor och flerfamiljshus är på väg att ersättas med värmepumpar och fjärrvärme. När det gäller minskning av koldioxidutsläpp har vi ett stort försprång framför andra länder.

En viktig återstående uppgift är att ersätta dagens bensinbilar med mer miljövänliga. Det kommer att ta tid, men är tekniskt fullt möjligt. Men här hjälper det inte med att laborera bara med skatter som styrmedel. På tillverkarna måste ställas hårda tekniska krav, annars lär inget hända.

Det gäller också att avväga vilka investeringar som ska ha förtur. Utbyggd kollektivtrafik i storstäderna ger större miljöeffekt per satsad krona än många andra åtgärder.

Hur vi ska åstadkomma ett miljövänligt transportväsende har regeringen ingen uppfattning om. De räcker inte att dra till med att vi ska ha en ”fossiloberoende fordonsflotta” år 2030. Det handlar om att trovärdigt och konkret visa hur vi ska nå dit. Och om det verkar dagens regering inte ha en susning.