SISTA ORDET. Endast ett mirakel verkar kunna rädda biltillverkningen vid Saab i Trollhättan. Bilfabriken kan kanske överleva men då blir det andra bilar än Saab som tillverkas.

I veckan gjorde Saabs amerikanska ägare General Motors klart att man tänker dra sig ur ägandet av Saab senast vid årsskiftet. Men beskedet var villkorat. För att hålla Saab igång kräver GM att den svenska staten ställer upp med kreditgarantier.

Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson har kategoriskt avvisat dessa propåer. De befarar att svenska staten då vid årets slut kan tvingas ta över ägandet, något som de till varje pris vill undvika.

Enda förklaringen till att GM inte redan gett upp Saab tycks vara att en framtvingad konkurs skulle blir en ännu dyrare affär. Då får man inte tillbaka ett öre av vad man satsat i företaget.

Den amerikanska bilkrisen har snabbt spridit sig till Europa. Den finansiella oron gör att hushållen skjuter upp nybilsinköp. I land efter land rasar försäljningen. I veckan redovisade Daimler-Benz en förlust om 15 miljarder för sista kvartalet 2008.

Regeringar i Europa lovar nödlån till det egna landets bilföretag
Hårt uppvaktade regeringar lovar nu nödlån till det egna landets bilföretag. Frankrikes president Nicolas Sarkozy har lovat Renault och Peugeot 70 miljarder i lån, den spanska regeringen har lovat 40 miljarder i stöd till landets bilindustri och i Tyskland vill vissa delstater köpa ut Opel från GM för att rädda företaget.

EU:s konkurrrenskommissionär anklagar ländernas regeringar för att skamlöst försöka muta multinationella bilkoncerner i syfte att stjäla jobb från grannländernas bilindustrier.

Anklagelsen är inte obefogad. I en så djup försäljningssvacka som bilindustrin är inne i går nästan alla bilföretag med förlust.
Det säger sig självt att bilföretagens chans att övervintra ökar betydligt om de kan räkna med långvarigt statsstöd.

De som får statsstöd kan bli vinnare när konjunkturen vänder
Och dessutom gäller att de som överlever tills marknaden vänder uppåt kan bli mycket lönsamma om ett antal konkurrenter utan statsstöd slagits ut under tiden.

En strukturomvandling på så ojämlika villkor är inte rättvis, men vem tror att kapitalismen är rättvis?

I festtalen hyllar EU frihandel. I praktiken ägnar EU sig åt ohämmad statskapitalism. Bilindustrin är inte enda exemplet i EU på att staterna och kapitalet bildar oheliga allianser.

Regeringen Reinfeldt är maniskt rädd för att lova hjälp till fordonsindustrin i Väst-sverige. Motviljan motiveras med att den principiellt säger sig vara emot alla former av statsstöd.

Inställningen är mer än lovligt uppgiven. Under en djup industrikris uppstår alltid lägen då statliga ingripanden kan vara motiverade.

Förr eller senare måste regeringen redovisa vad den gjort
Omfattning och inriktning måste avgöras från fall till fall. I slutändan måste göras en realistisk värdering av vad som går att uppnå och om insatserna är värda priset.

För en utomstående är det omöjligt att bedöma hur väl regeringen skött sina kort i förhandlingsspelet med GM. Eller hur seriöst den undersökt möjligheten att finna en ny ägare till Saab. Men särskilt förtroendeingivande har den inte uppträtt.

Förr eller senare måste regeringen redovisa vad den gjort och inte gjort. Om inte annat kommer korten upp på bordet om Saab skulle läggas ned. Men då är det för sent att ångra sig.