Situationen på svensk arbetsmarknad kan vintern 2009 sammanfattas med ett känt citat från första världskriget: på västfronten intet nytt. Statistik över löneökningar, varsel, utlösta konflikter och förlorade arbetsdagar visar tydligt på en betydande stabilitet i umgängesformerna på arbetsmarknaden.

  /media/lotidningen/media/images/bylinebilder/analysto.png

Medlingsinstitutets årsrapport visar på en genomsnittlig löneökningstakt på knappt 4 procent – räknat på både 2007 och 2008 – och ingenting tyder i dag på att det sista avtalsåret ska innebära någon avgörande förändring av löneökningstakten.

Statistiken kan emellertid ställa till oreda genom att de strukturella förändringar som sker under krisen – hård utslagning av i första hand lägre avlönade – slår igenom i siffrorna. Det kan se ut som om löneökningstakten stiger, när det är tvärtom.

Små avvikelser
Mot bakgrund av de farhågor som luftades under våren 2007, då avtalen tecknades, kan arbetsmarknadens parter i dag sträcka på sig. De har inte avvikit mer än på marginalen från de träffade uppgörelserna. Kanske skiljer sig faktiska löneökningar och avtalade lönepåslag med runt en halv procent om året.

Det är historiskt mycket låga tal och då är det viktigt att komma ihåg att under det första avtalsåret var konjunkturen mycket stark. Den verkliga avmattningen kom först sista kvartalet 2008 och först under vårens förhandlingar kommer det att synas i statistiken.

En intressant iakttagelse i årsrapporten är hur konkurrensförhållandet utvecklats mellan det svenska näringslivet och omvärlden i form av euroländerna och USA. Sett över en tioårsperiod har de svenska företagen stärkt sina positioner kraftigt, men under de sista två åren har konkurrenskraften försvagats.

Många nyanställda
Förklaringen är den mycket svaga svenska produktivitetsutvecklingen under 2007 och 2008. Och det förklaras främst av den mycket kraftiga tillströmningen av nyanställda på arbetsmarknaden. Det sänker alltid produktiviteten under en övergångsperiod.

Remarkabelt är också utvecklingen av den regionala medlingsverksamheten som för några år sedan steg kraftigt. I dag är det så få fall att den regionala verksamheten nästan upphört helt och hållet.

Tänkbara förklaringar är ny taktik från fackens sidas. Mer av information och samtal med arbetsgivare som inte tecknat kollektivavtal och mindre av direkt konfrontation. Men också ett antal uppmärksammade fall, salladsbaren i Göteborg och Plymouth-bröderna i Smålandsstenar kan ha fungerat som symboler för vad som kan hända om en arbetsgivare vägrar att träffa avtal.

Könslönegapet minskar
Trots det påtagliga lugnet fortsätter avtalstecknandet i samma takt som tidigare utan varsel eller konflikter. Av sammanlagt 5.159 tecknade hängavtal under 2008 förekom varsel i 13 fall och endast i fyra fall utlöstes den varslade konflikten.

Av Medlingsinstitutets rapport framgår också att skillnaderna mellan mäns och kvinnors löner krymper, om än mycket långsamt. Skillnaderna mellan könen med samma arbetsställe, samma yrke med likvärdig ålder, utbildning och arbetstid var 2007 cirka 5 procent. Sannolikt är siffran i dag något bättre än så beroende på att Kommunal inte hade några nivåhöjande löneökningar under 2007 utan endast ett engångsbelopp. När skillnaderna för 2008 mäts borde därför könslönegapet ha minskat ytterligare.