Vem kunde tro att Jan Björklund och Göran Hägglund skulle kunna kalla sig arvtagare till Tage Erlander? Men det kan de nu. Åtminstone om vi begränsar oss till energipolitiken.

Kärnkraftens utbyggnad i Sverige berodde i hög grad på Erlanders personliga engagemang. Med sitt stora intresse för naturvetenskap insåg han tidigt kärnteknikens möjligheter.

Vi har alla levt högt på Erlanders framsynthet. Hälften av all el vi använder kommer från de tio kärnkraftverk som fortfarande är i drift. Anläggningarna är sedan länge avskrivna. De ger i dag sina ägare nästan stötande höga vinster.

God tillgång på vatttenkraft och god tillgång på kärnkraft är förklaringen till att Sverige är det land i Europa som vid elproduktion släpper ut minst koldioxid.

Målet om avveckling har förlorat i trovärdighet
Alltsedan folkomröstningen efter Harrisburg-olyckan har målet för svensk energipolitik varit att kärnkraften ska avvecklas när de nuvarande reaktorerna har tjänat ut.

Efter hand har målet förlorat i trovärdighet. De alternativa energikällor som står till buds räcker inte till. Vi behöver dessutom mer el för drift av framtida, mer miljövänliga bilar.

Folkpartiets och kristdemokraternas partiledare vill nu att vi ska börja planera för nya, moderna kärnkraftverk som kan ersätta de gamla när dessa är mogna för stängning.

Centerns Maud Olofsson är försiktigt positiv. Moderaterna säger ännu ingenting alls. Men det behöver de inte. I deras parti är kärnkraften en rätt okontroversiell fråga.

Socialdemokraterna är det parti som är mest splittrat om kärnkraften
En aktuell opinionsmätning visar att sextio procent av väljarna kan tänka sig att vi bygger nya reaktorer. Bara tjugo procent är emot.
Socialdemokratin är det parti som är mest splittrat i synen på kärnkraften. Minnena från den våldsamma antikärnkraftkampanj som fördes i borgerlig press sitter djupt. Det var inte bara de förmenta riskerna som fick partiet att byta linje. Många partiaktiva tyckte att det politiska priset för att ensamma försvara kärnkraften blev för högt.

Folkomröstningen om kärnkraft löste ett akut problem. Väljarna gav klartecken inte bara för de sex reaktorer som var igång utan även för de fyra som var färdiga och de två som var under konstruktion. Därmed undveks en ofantlig kapitalförstöring som skulle ha blivit följden vid ett omedelbart stopp.

Av motståndarna har sagts att omröstning-en var manipulativ. Det stämmer inte. Alternativen på valsedlarna var fullt begripliga. Väljarna stödde vad de uppfattade som en vettig kompromiss.

Motvilja mot folkomröstningen i det politiska etablissemanget
När nu beslut om kärnkraftens framtid ånyo måste tas är frågan om det inte vore klokt med en ny folkomröstning. Bland det politiska etablissemanget är motviljan mot folkomröstningar obegripligt stark. Men folkomröstningar i stora och viktiga frågor har två stora fördelar.

Den ena är att en folkomröstning fungerar som medborgerlig studiecirkel i jätteformat. Klimathotet är vår tids stora utmaning. Det ställer oss inför svåra vägval i energipolitiken som alla måste diskutera och förstå.

Den andra fördelen är att utslaget även i en rådgivande folkomröstning får stor acceptans. Även den förlorande sidan brukar godta valresultatet. Det underlättar genomförandet av den valda linjen.

Den här gången räcker det dessutom med en enkel fråga: ska det vara möjligt bygga nya kärnkraftverk? Ja eller nej.