SISTA ORDET. Försäkringskassan har brakat samman. Sjukanmälningarna samlas på hög. Handläggarna svarar inte på telefon eller brev. Folk tvingas vänta i månader på den sjukpeng de har rätt till.

Kaoset kommer inte som en blixt från klar himmel. Alltsedan 2005, då de dåvarande 21 allmänna försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket slogs samman till en myndighet, har rapporterna duggat tätt om att omorganisation var långt besvärligare än förutsett.

Krisen har förvärrats av att regeringen ålagt kassan att spara bort några tusen jobb. Förhoppningen att ett nytt datasystem skulle förenkla ärendehanteringen kom på skam. Systemet fungerade så illa att handläggningstiderna blev längre, istället för kortare.

Än värre är en utbredd vantrivsel bland de anställda. Många har sagt upp sig. Personalomsättningen är hög. Kompetent personal har ersatts av oerfarna nybörjare.

Verksamheten befinner sig i en ekonomisk kris. Statskontoret varnar i en larmrapport att förvaltningskostnaderna överskrids med nära en miljard kronor.

De borgerliga slog sönder a-kassan på ett halvår…
Det är tydligt att kassans ledning inte mäktat med att lösa alla de problem som uppstått efter omorganisationen. Men det är för enkelt att skylla krisen på ledningen. Ansvaret är politiskt, i första hand socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrssons.

Det tog den borgerliga regeringen bara ett halvår att slå sönder a-kassan. Utan eftertanke och utan utredning tvingades a-kassorna på ett nytt regelverk, nya villkor för egenavgiften och sänkta ersättningar.
 
Följden har blivit att en halv miljon lämnat a-kassan. Ytterligare några hundratusen har stängts ute från försäkringen därför att de inte längre klarar av de strängare kvalifikationsvillkoren.

Ett stort antal långtidsarbetslösa når nu den tidsgräns då de ska föras över till jobb- och utvecklingsgarantin. Då sänks ersättningen ytterligare, men några planer på hur de ska beredas meningsfull sysselsättning har regeringen ännu inte presenterat.

…och kraschen i Försäkringskassan följer samma mönster
Kraschen i Försäkringskassan följer samma olycksbådande mönster. Den nya sjukförsäkringslagen kräver hårdare kontroll av varje sjukfall. Regelverket är så snårigt att inte ens garvade handläggare säger sig förstå det.

Lagen i sig ökar kassans arbetsbelastning, och till detta kommer regeringens påbud att jaga varje misstänkt ”fuskare” in absurdum. Följden har blivit att många som aldrig drömt om att sno åt sig en felaktigt utbetald krona utsätts för en närgången granskning helt i onödan.

Med införandet av den så kallade rehabkedjan finns risk för ett totalt sammanbrott. Kraven på att de sjukas restarbetsförmåga ska prövas mot hela arbetsmarknaden är drakoniskt utformade. De kommer att fungera som en utsorteringsmekanism som hänvisar den sjuke till socialhjälpen för sin överlevnad. Några jobb lär de utslagna inte få.

Det är svårt att säga vad som är värst: det administrativa kaoset eller systemets rättsosäkerhet. De administrativa problemen går dock att övervinna, även om det tar tid och kostar pengar. 

Rättsosäkerheten kommer däremot att bestå. Regeringens avsikt är ju att skoningslöst beröva så många som möjligt ersättning från kassan – och den ambitionen banar väg för godtycke, övergrepp och maktmissbruk.