Av de politiska partierna är det bara folkpartiet som vill ersätta dagens kärnkraftreaktorer när de är uttjänta med nya, mer moderna kärnkraftverk.

Övriga partier väljer fegt att sticka huvudet i sanden och hyllar den officiella ideologin att kärnkraften ska avvecklas, oklart när, och ersättas med andra energikällor, oklart vilka.

Undfallenheten har irriterat Per Åhlström, tidigare chefredaktör för Metallarbetaren och Nya Norrland/Dagbladet.

I en nyutkommen debattbok, Tänk kallt – kylig politik mot ett varmt klimat, slår han fast att kärnkraften är miljömässigt överlägsen de flesta energikällor och en förutsättning om världen ska kunna avveckla beroendet av kol och olja.

Argumentet är inte nytt, men Åhlström ger det extra tyngd. En av hans utgångspunkter är att alla moderna samhällen är beroende av el, både de utvecklade och de som vill utvecklas.

Elproduktionen största boven i koldioxiddramat
Men ett obestridligt faktum är att världens elproduktion till största delen framställs genom kol- eller oljekondens och därmed bidrar till de globala koldioxidutsläppen mer än transporter, uppvärmning och industri tillsammans.

Slutsatsen är given. Världen kan avvara många energislag, men knappast elen. I ett globalt perspektiv är miljövänligt framställd el en första prioritet.

Åhlström utesluter inte att det går att minska miljöproblemen med kolkraftel. Han tycker att svenska miljövänner är osakliga när de ironiserar över svenska Vattenfalls försök att lagra koldioxiden från kolproducerad el i bergdepåer.

Han påpekar att alla vetenskapliga ansträngningar för att minska kolkraftens miljöeffekter är värda uppmuntran, eftersom kolkraften redan finns och många länder inte lär kunna avstå från den i brådrasket.

Mängder av trosvissa påståenden i energidebatten
Med sådana nyktra påpekanden vinner han inga poänger bland de redan frälsta som vet hur klimatkrisen ska lösas, men respekt hos dem som inser hur komplicerad frågan är.

Energidebatten vimlar av trosvissa påståenden. En fördel med Åhlströms bok är att han manar oss att förhålla oss kritiskt till dem alla, särskilt till dem som utger sig för att vara vetenskapliga men inte är det.

Han ger många (o)roande exempel på hur politikerna förletts till åtgärder som visat sig vara mindre kloka – den ogrundade tron på etanol som ett miljövänligt bränsle är det senaste i raden som visat sig vara en bluff.

Partierna har retirerat från sin huvuduppgift
Åhlström klandrar de politiska partierna, inte minst socialdemokraterna, för att ha retirerat från sin huvuduppgift: att inhämta och tillgodgöra sig vetenskapliga rön och utifrån en analys av dessa presentera medborgarna realistiska handlingsalternativ.

På den punkten har han tyvärr rätt. Socialdemokraterna har under tjugo år duckat i energipolitiken. Det man gjort är att stänga av två reaktorer och sedan trimmat de kvarvarande så att de producerar mer el än någonsin. Vilka slutsatser tycker partiet att väljarna ska dra av det?