De konkurshotade amerikanska bilföretagen Chrysler och GM fick av den avgående presidenten Bush en hett efterlängtad julklapp – löfte om 17,4 miljarder dollar i nödlån. Den tredje amerikanska biljätten, Ford, antas klara sig på egen hand ännu en tid.

Lånen var dock omgärdade med hårda villkor. Senast den 31 mars i år måste bilföretagen visa att de är livsdugliga, annars måste de betala tillbaka pengarna.

Det senare är mest ett tomt hot. Merparten av pengarna torde vara förbrukade vid utgången av mars. Bushs besked innebär i klartext att han lämpar över problemen på sin efterträdare Barack Obama.

Även om denne förmodligen är mer villig än Bush till fortsatta räddningsförsök kan han knappast göra det utan att de krisande biltillverkarna presenterar någorlunda realistiska planer på hur företagen ska rekonstrueras.

Facket ska gå med på sänkta löner
Åtgärder som efterlyses är nedläggning av olönsamma fabriker, rationalisering av försäljningsorganisation och ökad press på underleverantörer. Av de fackliga organisationerna krävs som alltid i USA att de går med på sänkta löner, minskade sjukförmåner och försämrade pensioner.

För Volvo och Saab, ägda av Ford och GM, innebär Bushs ingripande en utsträckt tidsfrist. En konkurs för GM hade troligen direkt dragit med sig Saab i fallet.

Fortfarande är det högst oklart vilka planer de amerikanska ägarna har för sina svenska bilföretag. De har sagt att de är till salu, men i dagens läge finns få tänkbara köpare.

Prognoserna för världens biltillverkare är överlag dystra. I alla länder väntas personbilsförsäljningen falla dramatiskt.

För företagen handlar det om att övervintra i väntan på att köplusten återkommer – och det kan dröja eftersom nybilsinköp är en stor investering som hushållen skjuter upp i det längsta i tider av finansiell oro.

Det handlar också om att ta fram mer miljövänliga bilar – och här ligger i stort sett alla biltillverkare lika illa till.

Biltillverkarna har lyckats hindra nästan alla miljökrav
Sanningen är ju den att biltillverkarna hittills framgångsrikt lyckats förhindra såg gott som all lagstiftning som innebär skärpta miljökrav. Att industrin nu är oförberedd är dock inte bara deras eget fel, utan beror också på politisk slapphet.

Av företagen krävs en snabb anpassning till de nya marknadsvillkoren, men det är också klart att i många länder, inte bara i USA, räknar biltillverkarna kallt med att övervintra med hjälp av ekonomiskt stöd av den egna staten.

Att detta kan komma att missgynna mindre länders bilföretag torde vara uppenbart. Den svenska regeringen har markerat att den vill ta sitt ansvar för svensk bilindustris överlevnad.

Det är bra, men hur väl den förmår att leva upp till det åtagandet återstår att se. Det handlar inte bara om att skjuta till kapital utan också om att hävda svenska intressen i ett internationellt maktspel där Sverige är liten aktör.