UTBLICK Medan i stort sett hela omvärlden ser sjunkande medlemstal i facket slår norska LO medlemsrekord.
– Vi jobbar hårt med medlemsvärvning tillsammans med förbunden. Vår slogan är SNS – synlighet, närhet, stolthet, berättar LO-sekreteraren Tor-Arne Solbakken.

Sedan 2001 har LO:s medlemstal ökat från 795.000 till 857.000. Det är en kraftig ökning, men den kunde ha varit ännu större.

– Vi brukar skryta om att vi är det enda LO i Europa som ökar, men vi måste också vara ärliga och säga att medlemsutvecklingen inte har hållit jämna steg med sysselsättningsökningen, säger Tor-Arne Solbakken.

Lägre organisationsgrad
Dessutom är organisationsgraden klart lägre i Norge än i övriga Norden. Den ligger på knappt 53 procent och har inte ändrats nämnvärt nu heller. Det främsta skälet är att facket i Norge saknar kopp-lingen till a-kassan.

– För några år sedan var vi avundsjuka på er, men nu ser vi att ert system sätts under hård press och att många väljer bort facket. Hos oss är medlemskapet mer förankrat i att man önskar vara medlem, säger Tor-Arne Solbakken.

Han nämner att den uppgörelse om avtalspension som norska LO lyckats ro i hamn efter många år kan ha gynnat tillströmningen. Annars är det de klassiska metoderna som har fungerat, samtidigt som facken använt den nya tekniken för att underlätta inträde och övergång mellan förbunden.

Fler unga
Även bland ungdomarna lyckas LO-förbunden väcka intresse. I näst största förbundet, Industri Energi, har antalet ungdomar mer än fördubblats på ett år.

– Vi möter dem tidigt och erbjuder gratis fackligt medlemskap för skolelever, studenter och lärlingar. Genom att tidigt väcka ett fackligt medvetande får vi behålla dem som medlemmar när de börjar arbeta, säger förbundssekreteraren Ommund Stokka på Industri Energi i Stavanger.

Norge är inte med i EU, men berörs genom EES-avtalet ändå av EU-direktiven och domstolens domar. Trots att Norge redan har en lag om allmängiltigförklaring av kollektivavtal så har Lavaldomen ruskat om rejält både på arbetsgivarsidan och inom facket.

Osäkerhet
LO har krävt att den norska regeringen ska utnyttja sin reservationsrätt och inte implementera tjänstedirektivet i norsk lag, vilket annars ska ske 2009.

– Lavaldomen och andra domar har skapat en osäkerhet om vad som gäller. Det verkar som att det är domstolen som styr politiken och inte de demokratiskt valda organen i EU, säger Tor-Arne Solbakken.

LO befarar också att systemet med allmängiltigförklaring är hotat sedan Näringslivets huvudorganisation har börjat ifrågasätta det, bland annat med hänvisning till Laval.

LO har med tiden kommit att uppskatta detta system, som infördes i norsk lag i samband med EES-avtalet 1994.

– I början var vi tveksamma, berättar Tor-Arne Solbakken. Vi var rädda för att allmängiltigförklaring skulle undergräva det fackliga medlemskapet, men det har faktiskt verkat i motsatt riktning. När vi har allmängiltigförklarat ett avtal organiserar sig de anställda i högre grad – och då kan vi kräva avtal på ordinär nivå i deras företag.

Sköt fart 2004
Allmängiltigförklaringen sköt fart först efter EU-utvidgningen 2004 då arbetare från främst Östeuropa vällde in i landet. Bygg- och anläggningsavtalet var det första.

– Synen på allmängiltigförklaring har ändrats på ett förbluffande sätt de senaste fyra fem åren, säger Jon Erik Dølvik, forskningschef på arbetslivsinstitutet Fafo.

– Nu omfamnas systemet av de mest radikala kretsarna i norsk fackföreningsrörelse. Det ses som ett viktigt kort för att organisera de utländska arbetarna. I dag är en fjärdedel  av medlemmarna i Byggfackets Osloavdelning polacker – dem hade man aldrig fått fatt i annars. Och nu får de vanligtvis sina lagfästa 126 kronor i timman.

Katalysator
Enligt Jon Erik Dølvik har EU-domarna blivit en katalysator för den nationella arbetsrättsdiskussionen i Norge och bidrar till att öka EU-skepsisen inom facket.

Samtidigt anser han att den nordiska arbetsmarknadsmodellen borde kunna klara även denna utmaning.

– Ett av kännetecknen på den nordiska modellen är att parterna varit tvungna att förhålla sig till vad som händer i omvärlden och förmått anpassa sig till nya förhållanden. Om man uppträder i tro på sin egen historiska logik kommer man att klara denna utmaning. Ett av de största hoten är om man stirrar sig blind på hur det varit tidigare och inte förmår ändra sig, säger Jon Erik Dølvik.

Bengt Rolfer
Skicka ett e-postbrev till redaktionen