MEDIAANALYS I Sverige hade vi för några år sedan en märklig debatt om vilka som bör eller inte bör blogga, och om hur man bör eller inte bör blogga. Det poppar fortfarande upp konstigheter, som t ex Siewert Öholm i Gotlands Allehanda (11/9):

”Du mår bättre om du inte ödslar tid på bloggtyckeriet.”

Han saknar ”de argument och den finess som före bloggen präglade det offentliga samtalet i offentliga medier”, och det går inte att undvika att i det läsa: ”det var bättre när alla tittade på debattprogram på tv och jag fördelade ordet”.

Men i takt med att nätet används mer och klokare, mognar också debatten. Bloggandet möts med ökande respekt.

Gå förbi grindvakterna
”Vi går in i en era av dramatisk demokratisering.” Orden är Markos Moulitsas Zúnigas, grundare av den amerikanska bloggen Daily Kos, i Taking on the system: Rules for radical change in a digital era (Celebra, 2008).

Boken är en modern uppföljare till Saul Alinskys Rules for radicals från 1971 (förresten året Moulitsas föddes).

Liksom Alinsky förespråkar Moulitsas en praktisk och rationell politisk aktivism. Men där det på Alinskys tid handlade om att påverka ”grindvakterna”, vare sig de är tidningsredaktörer eller partibossar, handlar det nu lika mycket om att gå förbi dem.

Vi är den första generationen, skriver Moulitsas, som kan kommunicera direkt med ”massorna”, d v s med varandra.

Envägs blir tvåvägs
Sydsvenskans Anders Mildner (en av de klokare svenska rösterna i ämnet) skrev nyligen (17/9):

”Att situationen är så pass rörig som den är, beror naturligtvis på att vi befinner oss mitt i ett stort skifte. Envägskommunikation blir tvåvägskommunikation, den breda massans kunskaper ersätter ett fåtal utvalda personers sanningar…”

En salig blandning
Den socialdemokratiska riksdagsgruppen anordnade härom veckan ett seminarium om den s k ”bloggbävningen” under FRA-debatten.

”Medier har aldrig tidigare tagit bloggar på så stort allvar”, sa Matti Palm från Greenhill Relations, och visade med Martin Källström från Twingly hur bloggarna varit både snabbare och mer uthålliga och fått större genomslag än tidigare skribenter i traditionella medier.

För media väntar i framtiden en salig blandning.

Ännu fler journalister som bloggar, och bloggare som startar ”tidningar” och ”tv-kanaler”.

Fler samlingspunkter för ett friare skrivande som Bonniers Newsmill och nystartade Arvid Falk, åtminstone under en övergångstid, innan nya, ännu okända, verktyg dyker upp för att underlätta konversationen.

Släpp kontrollen
Och för politiken?

Niklas Nordström, fd SSU-ordförande, skrev i Newsmill (28/8) att partierna måste våga släppa kontrollen, och att ”[d]et parti som först förstår att det inte handlar om teknik, utan om relation till människor kommer att bli vinnaren.”

Också här kan vi vänta oss en allt starkare individualisering, och att gamla strukturer och hierarkier faller, antingen genom att dess grindvakter utmanas eller genom att de passeras.

Inget av denna utveckling bör beklagas.

”Åt var man och kvinna en röst” betyder mer än den vi stoppar i kuvertet.

Och att tusen röster sjunger själva betyder inte att de inte kan sjunga tillsammans.

Vi kan flytta berg
Moulitsas skriver att den progressiva bloggosfären har lärt honom att när vi arbetar tillsammans och förenas kring en gemensam sak kan vi flytta berg.

”I takt med att vi blir medvetna om den kraft vi får genom samverkan, tar vi befälet över vår kultur och vår politik, inte för att någon gav oss tillstånd, utan för att vi […] har rest oss ur en rastlös sömn och insett att något tillstånd inte behövs.”

Läs också: Fredrik Jansson om Saul Alinsky.
Läs också: Lästips om nya mediers möjligheter.

Sven Cahling
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn