SISTA ORDET. Det är synd om människorna, klagar guden Indras dotter oupphörligt i Strindbergs drama Ett drömspel. Var hon går möter hon människor som lider, som sviker sin kärlek och som talar förbi varandra.

Hon möter den nyutnämnde officern som förnedras på skolbänken när han inte kan svara på hur mycket två gånger två är.
Hon besöker Skamsund, en inrättning där vällevnadssjukdomar kureras med den förfärligaste tortyr.

Klagosången har tagits upp av Dagens Nyheters ledarsida. Det är synd om regeringen, upprepar tidningen med samma monotona dysterhet som gudadottern.

Dess ledamöter sviks av folket. Tillvaron är en ond dröm. Inget blir som den tänkt sig. Överallt möts den med misstro.

Terapeuterna på DN:s ledarsida är rörande i sin omsorg om regeringens välbefinnande. Dag efter dag uppmanar de ministrarna att härda ut.

Ni har ju bara gjort vad ni lovade före valet. När folket förr eller senare inser det kommer ni att belönas med dess kärlek, skriver tidningen trösterikt.

Folk skulle älska regeringen om de bara insåg sitt eget bästa
Tanken att folket egentligen borde gilla regeringen därför att den genomfört de förslag den gick till val på, upprepas så ofta på borgerliga ledarsidor att den låter som en besvärjelse.

Men den som tror det förstår inte mycket av vad politik handlar om. I valhandlingen finns alltid med ett moment av egenintresse, det går inte att förneka.

Men viktigast av allt för väljarna är att de får en regering som har hela befolkningens väl för ögonen. Väljarna är inte så egoistiska som många tror. De vill i första hand ha en regering som ser till det allmänna bästa och som tar rimliga hänsyn till olika befolkningsgruppers önskemål.

Även detta kan förstås framställas som ett slags avancerad egoism. Om man tror att samhället på längre sikt bara kan utvecklas om alla ses, hörs och räknas, kan man avstå från omedelbara fördelar för egen del för att man på längre sikt räknar med att alla inklusive en själv mår bättre av det.

Moderaterna framställde sig som bärare av solidariteten
Det här förstod de moderata valstrategerna inför valet 2006. De framställde sig som bärare av den solidaritetsmoral som alltid hyllats av arbetarrörelsen. Ja, de menade att de själva stod för politiska lösningar som var bättre lämpade att förverkliga dess ideal.
Det var denna utfästelse som fick tidigare socialdemokrater att rösta borgerligt.

Nu kan alla se att denna utfästelse inte var mycket värd. Den borgerliga alliansen har sedan maktövertagandet fört en utpräglad klasspolitik. I varje fördelningsfråga av vikt har den konsekvent gynnat de egna väljargrupperna.

Varje steg för sig kan te sig obetydligt, men de samlade effekterna är stora och tydliga. Sverige är samhälle med ökade orättvisor, där fler far illa och där omtanken om andra satts på undantag.

Terapeuterna på DN:s ledarsida borde lägga ned sin verksamhet. Det är inte synd om regeringen. Misstron mot den är välförtjänt.
Däremot är det synd om de människor som tvingas ta de värsta smällarna av regeringens framfart. Men om dem bryr sig varken regeringen eller DN. Indras dotter skulle gråta ögonen ur sig.