Ingen kan gärna misstänka George W Bush för socialistiska sympatier. Ändå kommer han att gå till historien som den amerikanske president som förstatligat mer egendom än någon annan. Förra veckan beordrade han sin finansminister att ta över bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac som förra året tillsammans svarade för 80 procent av de amerikanska hushållens bostadslån.

Något val hade han egentligen inte. Fannie och Freddie var bankrutta. Om de hade tillåtits att gå i konkurs skulle miljoner amerikanska hushåll hotas av vräkning, ett stort antal småbanker gå omkull och USA:s kreditvärdighet ifrågasättas i hela världen.

Även svenska pensionssparare har orsak att vara glada över räddningsaktionen. AP-fonderna och andra svenska pensionsinstitut har redan förlorat tiotals miljarder kronor på amerikanska bolåneobligationer. Genom den amerikanska regeringens ingripande kommer de nu undan med blotta förskräckelsen.

Hur många banker står på tur?
Den fråga som alla ställer är hur många banker och försäkringsbolag som kommer att dras med i fallet. På kort tid har tre av de fem största amerikanska investmentbankerna slagits ut.

I måndags gjorde den anrika investmentbanken Lehman Brothers konkurs. Tidigare har den amerikanska staten tvångssålt Merrill Lynch till Bank of America och Bear Stearns tagits över av J P Morgan. För att driva igenom fusionerna har den amerikanska staten tvingats ge omfattande lånegarantier.

I tisdags meddelades så att den amerikanska staten även tvingats gå in och stötta AIG, världens största försäkringsbolag, med ett kapitaltillskott om ofattbara 85 miljarder – lika mycket som halva svenska statsbudgeten. För att spara skattebetalarnas pengar hade finansministern först försökt förmå ett antal riskkapitalbolag att rädda AIG från att gå omkull. Men dessa tvärvägrade. Det blev även här skattebetalarna som fick stå för kosingen.

Ekonomin stryps i land efter land
När snöbollen har kommit i rullning kan den mycket väl utlösa en lavin. Banker och kapitalförvaltare i Europa och Asien har redan skrivit ned sina tillgångar och begränsat sin kreditgivning till företag och hushåll. Ekonomin stryps i land efter land.

Förhoppningen står nu till ländernas centralbanker. De förväntas stötta bankernas likviditet och sänka räntan för att hålla efterfrågan i ekonomin uppe. Bara så kan de förhindra att lågkonjunkturen övergår i en världsvid depression.

Kortsiktigt finns nog ingen bättre lösning. Men akutinsatserna kan inte bota ett sjukt system. Förra året svarade enligt Economist den finansiella sektorn för inte mindre än 47 procent av de totala bolagsvinsterna i USA.

Siffran är absurd. Den avslöjar vilken våldsam profit finansmarknaden tillskansar sig dels genom att sälja, stycka och plundra företag, dels skinna kapitalplacerare och sparare på avkastningen från deras investeringar. I en sund ekonomi ska vinster uppstå i den reala produktionen, inte genom att penningmånglarna skor sig på företagen och deras anställda.

Finansmarknaden är ett riggat lotteri och förlorarna är utsedda i förväg
I den liberala söndagsskoleförkunnelsen är finansmarknadens uppgift att smidigt och till låg kostnad förmedla kapital till investerare företag och hushåll. Men verkligheten är mer brutal. Finansmarknaden är ett riggat lotteri med uppgift att omfördela förmögenheter till dem som behärskar systemet från de i förväg utsedda förlorarna. När spekulationerna når en ohållbar nivå rensas spelplanen och arrangörerna kammar hem sina vinster.

Så länge vi inte vill inse det kommer finansbubblorna att återkomma. Hur stora skadorna blir denna gång återstår att se. Men förlorarna är som sagt redan utsedda. Det är de löntagare som kastas ut i arbetslöshet, de småsparare som snuvas på sin pension och de villaägare som vräks från hus och hem.