SISTA ORDET. För sju år sedan utfärdade EU:s ministerråd en förordning i vilken på oklara grunder ett stort antal personer i olika länder beskylldes för samröre med terrorister.

Bland de utpekade fanns tre svenska medborgare av somaliskt ursprung. De fick alla sina ekonomiska tillgångar beslagtagna eftersom de sänt pengar via banknätverket Al Barakaat till fattiga och svältande släktingar.

Sedan dess har de tvingats föra en utdragen kamp för att bli avförda från terroristlistan. De har aldrig fått ta del av någon bevisning och de har förvägrats att få sin sak prövad i domstol.

Vad som inträffat är att alltså att ett antal EU-ministrar uppträtt som både polis, åklagare och domare och utfärdat en bannbulla där de dömda inte fått en chans att försvara sig. Inte ens i det gamla Sovjetunionen hade ett sådant rättsövergrepp varit möjligt.

Nu har sent om sider EU-domstolen ogiltigförklarat EU-förordningen. Domstolen upphäver därmed ett beslut i Första instansrätten som gick ut på att sanktionerna var godtagbara eftersom de hade stöd av FN:s säkerhethetsråd.

FN kan inte användas som ursäkt för att kränka mänskliga rättigheter
Domstolen slår fast att FN inte kan användas som ursäkt för att kränka de mänskliga rättigheterna som är skyddade i EU-rätten. Juridiskt sett är domen intressant därför att EU-domstolen hävdar att EU-rätten är överordnad FN-beslut.

Samma inställning har den amerikanska Högsta Domstolen. Den godtar inte heller FN-beslut om dessa skulle strida mot de fri- och rättigheter som amerikanska medborgare är garanterade i sin konstitution.

En del svenska politiker vill se domen som ett bevis på att rättssäkerheten trots allt upprätthålls i EU. Det kan man möjligen tycka, men vad EU-domstolen egentligen säger är att rättssäkerheten i vårt eget land är obefintlig eftersom våra politiker struntar i vad som uttryckligen står i vår egen grundlag.

Det är nämligen inget fel på vår grundlag. Skyddet i denna mot administrativ justis, mot att anklagade inte får ta del av bevisningen mot dem och inte får en chans att försvara sig i domstol är oerhört starkt, faktiskt betydligt starkare än inom EU-rätten.

Svenska politiker kunde ha gått emot EU
Inget hade hindrat svenska politiker från att vägra att tillämpa EU-förordningen med hänvisning till att den är oförenlig med ett tjugotal rättighetsparagrafer i vår grundlag. Vi har givetvis samma rätt (och skyldighet) som USA och EU har att vägra genomföra sanktioner som strider mot vår författning, oavsett vilken internationell instans som utfärdat dem.

Det är betecknade att underordnade svenska myndigheter insett detta och obstruerat EU-förordnignen bäst de kunnat. Säkerhetspolisen avvecklade sin förundersökning eftersom de inte fick ta del av tillstymmelse till bevisning. Den distriktsåklagare som först fick fallet på sitt bord avskrev det omedelbart med det ironiska beskedet att hon som åklagare inte ska okynnesåtala personer för brott som ingen kan styrka.

Ensamt skyldiga till rättsövergreppet är den svenska makteliten. Rättskränkningen blev möjlig därför att anpassliga jurister i kanslihuset lyckats inbilla fega och osjälvständiga regerings- och riksdagsledamöter att vi som land är skyldiga att följa påbud från en inom EU upprättad ståndrätt.

Nu står de där med skammen. De har av EU-domstolen upplysts om att de handlat olagligt både enligt svensk grundlag och enligt EU-rätt. Vilken lärdom tänker brottslingarna i makteliten dra av detta?