Vägavgifter, nej tack
 |
Ska vi betala nya vägar, broar och tunnlar med vägavgifter? Frågan har stötts och blötts av olika regeringar, men den politiska entusiasmen för idén har hittills varit måttlig trots intensivt lobbande från byggindustrin.
Det stora undantaget är Öresundsbron. Den drivs av ett konsortium som tar ut dryga avgifter. Följden har blivit att bron används mindre än vad den annars skulle ha gjort.
Nu verkar dock ett omtänkande vara på gång. Infrastrukturminister Åsa Torstensson antyder att hon kan tänka sig att välvilligt pröva vägavgifter för att finansiera regionala vägprojekt.
Det handlar bland annat om byggandet av en vägtunnel i Göteborg, en genomfartsled i Motala och en bro i Sundsvall.
Om så blir fallet överger vi principen om att vägar ska finansieras via allmänna skatter. Och har man väl gjort det lär finansieringslösningen bli allt vanligare. Men är det verkligen en bra idé?
Olika avgifter
Vi bör skilja mellan trängselavgifter och vägavgifter. Syftet med trängselavgifter av det slag som införts i Stockholm och som finns i många storstäder är att begränsa bilismen i stadskärnorna.
Avsikten är att undvika annars oundvikliga trafikstockningar och avgasföroreningar. Utan tvivel är trängselavgifter ett bra medel att begränsa bilismen i städerna, allrahelst om den kombineras med en utbyggd kollektivtrafik.
Ändamålet med vägavgifter är ett helt annat. Här handlar det om trafikinvesteringar som ska leda till ett smidigare trafikflöde.
Byggandet av en bro, tunnel eller motorväg sker ju för att transporterna ska flyta bättre.
Snabbare transporter
Vinsterna uppstår därför att folk kan ta sig snabbare till jobbet och varutransporterna förenklas. Eftersom det rör sig om dyrbara investeringar blir de samhällsekonomiska vinsterna större ju fler som använder sig av dem.
Kruxet är bara att vägavgifter motverkar ett högt utnyttjande. Ju högre avgiften är, desto fler bilister försöker välja en annan väg.
Att ta ut vägavgifter på kringfartsleder får ofta till följd att man också måste ta ut avgifter på angränsande småvägar, annars så blir de överutnyttjade av bilister som vill snåla på pengarna.
Bilpendling bör undvikas
Hur stora framtida investeringar som är klokt att göra i vägnätet kan diskuteras. Starka miljöskäl talar för att vi kraftigt måste begränsa koldioxidutsläppen från bilismen. Men för att åstadkomma detta är generella styrmedel, som högre bensinskatt och hårdare teknikrav, betydligt bättre än vägavgifter som hindrar bilarna att ta den bästa vägen.
Om biltrafiken kan plana ut på nuvarande nivå, minskar förstås det framtida behovet av dyrbara vägbyggen.
Mycket av långtidspendlandet med bil kan undvikas om städernas tillväxt sker genom byggande av närförorter där kollektiva trafikmedel är överlägsna.
Skattefinansiering bäst
Men oavsett bilismens framtida nivå finns det behov på många håll i landet av att öka framkomligheten för biltransporter. Klokast är då att finansiera dessa väginvesteringar via skatten och inte via vägavgifter.
Det finns inga bra skäl till varför just boende i Göteborg eller Motala själva ska betala sina vägbyggen med avgifter. En bra regional infrastruktur är något som hela Sverige har nytta av och som alla därför bör vara med om att betala.
Påståendet att staten inte skulle ha råd att svara för vägbyggande håller inte. Staten kan finansiera väginvesteringarna till långt lägre kostnad än privata entreprenörer med vinstintresse. Vägar bör vara gratis, det är rationellt och samtidigt billigast för oss alla.
