Räntorna på bostadslån är för närvarande nära sex procent. Efter Riksbankens beslut att höja styrräntan kommer de  att stiga ytterligare. Inte minst därför att Riksbanken aviserar fortsatta höjningar både i år och nästa år.

Riksbankens hökaktiga beteende är obegripligt. Vi är på väg in i en lågkonjunktur. Varslen inom industrin ökar. Efterfrågan på hemmamarknaderna viker. I detta läge väljer Riksbanken att kyla av ekonomin i medvetande om att den ekonomiska tillväxten då sjunker som en sten.

Riksbanken försvarar sig med att den vill ta knäcken på ökade inflationsförväntningar. Resonemanget är underligt.

Förväntningarna orsakar i sig inga prishöjningar. De är för det mesta bara en reflex av den rådande inflationen. Om denna är, som för tillfället, fyra procent så räknar folk med att den kommer att ligga kvar på denna nivå. Om den är två procent, så tror folk att den håller sig däromkring också i framtiden.

Avgörande för prisutvecklingen är inte vad som händer i folks huvuden utan vad som händer i den reala ekonomin. Och vad som händer i den vet vi tämligen väl.

En fjärdedel av inflationen beror på högre ränta
En fjärdedel av dagens inflation är orsakad av Riksbankens tidigare räntehöjningar under de senaste åren. Men dessa kan rimligen inte Riksbanken bekämpa. Avsikten med dessa har ju varit att öka boendekostnaderna för att minska utrymmet för annan konsumtion. Det rör sig dessutom om en engångseffekt; den dag räntan planar ut kommer ingen ny inflation från ökade boendekostnader.

Omkring hälften av dagens inflation härrör från ökade importpriser på drivmedel och livsmedel. Dem kan Riksbanken inte göra något åt. Det måste vi acceptera, även om notan känns dryg.

Detta förhållande är förstås Riksbanksledningen väl medveten om. Men den fäster ingen vikt vid det. Istället talar den om att huvuduppgiften är att förhindra att importprishöjningarna får spridningseffekter i den övriga ekonomin.

Riksbanken tar i för hårt
Risken finns, men den ska inte överdrivas. Den räntenivå som gällde före Riksbankens höjning i veckan var väl avpassad för att ta död på inflationförväntningarna. Räntehöjningarna är overkill.

Den inhemskt genererade inflationen ligger en bit under Riksbankens mål om två procent. Utfallet av årets avtal har blivit lägre än vad Riksbanken trodde och någon nämnvärd löneglidning finns inte. Riksbankens genomförda och planerade räntehöjningar kommer därför att lägga en död hand över ekonomin.

Intressant att notera är att regeringen tycks ta räntehöjningen som en förevändning för skattesänkningar. Riksbanken kyler av ekonomin samtidigt som regeringen vill stimulera den. Än en gång går finanspolitiken (=budgetpolitiken) i otakt med penningpolitiken (=räntepolitiken).

Högre ränta slår igenom i ekonomin
Ett krux är dock att åtgärderna inte balanserar varandra. Räntepolitiken är oerhört kraftfull. Effekterna av skattesänkningar är dock måttliga. Ungefär hälften av en skattesänkning leder till ökad import ( till exempel av bensin), ytterligare en del används till utlandsresor och ökat sparande. Den del av efterfrågan som riktas mot den inhemska marknaden och dess sysselsättning är dock begränsad.

En bättre avvägd ekonomisk politik hade varit om regeringen använt de offentliga budgetunderskotten till tre ändamål.

• För det första till att gynna investeringar i bostäder, omställning av energisystemet och kommunikationer.

• För det andra till att öka antalet jobb inom områden med stora behov: äldreomsorg, psykiatri och rättsväsende är några exempel.

• För det tredje att låta bli fortsatta besparingar i a-kassa, sjukpeng och andra transfereringar.

Regeringen och Riksbanken förvärrar lågkonjunkturen
Alla dessa åtgärder gynnar inhemsk produktion och sysselsättning – och investeringarna gör oss dessutom till ett rikare land.
Om detta skett samtidigt som Riksbanken hade låtit räntan vara oförändrad hade vi haft goda utsikter att kunna rida ut den kommande lågkonjunkturen utan att behöva dra åt svångremmen alltför mycket.

Men så blir det inte. Riksbankens och regeringens kombinerade oförnuft leder till att lågkonjunkturen helt i onödan förvärras. Vi hade kunnat komma undan med att betala någon krona mer på bensinen. Men nu drabbas vi på köpet av höjda räntor, ökad arbetslöshet, företagskonkurser och sjunkande tillväxt.