Han kräver lydnad av EU-byråkraterna
 |
| Mannen som ger order. Frankrikes president Nicolas Sarkozy ska få EU-kommissionen att underordna sig den franska utrikesförvaltningen. Foto: MICHEL SPINGLER |
Säga vad man vill om Frankrikes president Nicolas Sarkozy, men någon överdriven aktning för EU-byråkratin känner han inte. Det är på gott och ont. Med viss avundsjuka och förtjusning iakttar nu säkert vissa regeringschefer hur Sarkozy plattar till den mäktiga EU-kommissionen. Han verkar närmast se kommissionärerna som ett sekretariat underställt den franska utrikesledningen. Under det franska ordförandeskap gäller att det är politikerna som leder och tjänstemännen som lyder.
I och för sig en försvarbar ordning. Det är ju politikerna som har det yttersta ansvaret, också i unionen. Betänkligheterna infinner sig dock när vi ser till vad Sarkozy faktiskt vill. Då uppträder han inte som en politisk talesman för unionens 27 medlemsländer. Då företräder han stormakten Frankrike och dess intressen och inga andras.
Det irländska nejet i folkomröstningen om Lissabonfördraget är för Sarkozy en förevändning att säga nej till en fortsatt utvidgning av unionen. Men de två sakerna hör inte samman. Lissabonfördraget kan mycket väl begravas utan att utvidgningen behöver avbrytas. Det enda som krävs är några enkla justeringar av rösträttsreglerna i ministerrådet och reglerna för representation i Europaparlamentet.
Sarkozy retar upp facket och invandrarna
Efter sin klara seger i presidentvalet har Sarkozys popularitet bland fransmännen dalat. Han har retat upp den franska fackföreningsrörelsen, de många invandrarna och även hans egna anhängare medger att han saknar idéer om hur han ska få den franska ekonomin på fötter.
Midsommarens EU-toppmöte använde Sarkozy till att propagera för två idéer, som möjligen ger honom popularitetsvinster på hemmaplan, men i övrigt vittnar om en hållningslöshet som man inte trodde att ens denne självgode karriärist var förmögen till.
Den ena var ett förslag om sänkta bensinskatter för att stimulera den europeiska ekonomin. Den andra var ett förslag om utökat stöd till fiskerinäringen.
Utan att blinka är Sarkozy beredd att sätta unionens trovärdighet i klimatpolitiken på spel. Det har kostat stor möda att ena medlemsländerna kring någorlunda förpliktigande åtaganden när det gäller att minska utsläppen av växthusgaser. Men om Sarkozy får som han vill har ansträngningarna varit förgäves. I världens ögon kommer klimatpolitiken i EU att framstå som lika hycklande som den i USA.
Samma omdöme gäller ökat stöd till fisket. Europas fiskare bedriver idag rovfiske inte bara i egna vattnen utan i alla världshav. Utfiskningen är ett faktum. Fångsterna har fallit år efter år, men ändå tillåts statsstödda europeiska fiskare att dammsuga haven med allt mer djupgående trålar. Fiskebestånden utrotas ett efter ett.
Sarkozy uppfatttningar går stick i stäv med Sveriges
Som ordförandeland i EU förväntas Frankrike samarbeta med Sverige och Tjecken som står i tur att ta över. Statsminister Fredrik Reinfeldt kunde ha ställts inför en lättare uppgift i sin egentliga debut som Europapolitiker.
Sarkozys uppfattningar om utvidgning, klimatpolitik och fiske går stick i stäv med de svenska. Att bromsa Zarkozys vildsinta planer kommer att kräva både diplomatisk skicklighet och politiskt mod av Reinfeldt. Kommer han att gå iland med den uppgiften eller kommer hans konflikträdsla få honom att falla undan?
