Regeringen räknar i sin vårbudget med att den öppna arbetslösheten de närmaste åren ska stabilsera sig något över sexprocentsnivån. Det är ett dåligt resultat. Vi har trots allt tre år av oavbruten tillväxt bakom oss. När vi går in i nästa lågkonjunktur borde arbetslösheten vara betydligt lägre.

Men det finns skäl för regeringens pessimistiska prognos. Regeringens enda arbetsmarknadspolitiska idé har varit att genom sänkta ersättningar försöka tvinga de arbetslösa att sänka sina löneanspråk. Alla insatser för att göra de arbetslösa mer anställningsbara genom arbetsmarknads- och vuxenutbildning har regeringen dragit ned kraftigt.

Följden har blivit att de som tidigare stod utanför arbetsmarknaden fortfarande står utanför. Långtidsarbetslösa, undersysselsatta och personer med tillfälliga anställningar är lika många som de var för några år sedan.

De har inte fått del av den sysselsättningsuppgång som påbörjades 2006. De nya jobben har företrädesvis gått till personer med avslutad yrkesutbildning eller högskoleexamen.

En politik för jobb kräver en helhetssyn
När socialdemokraterna denna vecka arrangerade en jobbkonferens i Stockholm hade de inga besvär med att belysa regeringens tillkortakommanden.

För socialdemokraterna är det självklart att sysselsättningspolitiken måste utformas från en helhetssyn. Olika åtgärder betingar varandra. Ett rörligt arbetsliv förutsätter trygghet i förändringen. Människor måste kunna lita på att de har rätt till en anständig a-kassa. För dem som ska från ett jobb till ett annat måste bra yrkesutbildningar och kvalificerade arbetsmarknadsutbildningar finnas tillgängliga. Återkommande utbildning är nödvändig för att upprätthålla företagens kompetens. Framsynta investeringar i infrastruktur och offentlig sektor skapar förutsättningen för en stadig tillväxt. Budgetpolitiken måste inriktas på att upprätthålla en tillräcklig inhemsk efterfrågan.

Allt detta är klassisk socialdemokratisk politik. Men att metoderna är välkända gör dem inte sämre. Vi vet att de fungerar om de genomförs med konsekvens och målmedvetenhet.

Förra s-regeringen trodde att konjunkturuppgången skulle fixa jobben
S-regeringens misslyckande inför förra valet berodde inte på för mycket, utan på för lite, arbetsmarknadspolitik. Regeringen drog lättsinnigt ned insatserna i förhoppningen att konjunkturuppgången skulle fixa jobben. En märkvärdig inställning för ett parti som aldrig trott att nyckfulla marknader kan ordna jobb åt alla. Veckans jobbkonferens visade att socialdemokraterna lärt sig läxan. Inför nästa val kommer socialdemokratin att utmana alliansens låt gå-politik med ett eget ambitiöst alternativ.

Borgerliga kommentatorer har irriterats över att Mona Sahlin också talat om vikten att förbättra småföretagarnas villkor genom att öka deras sociala trygghet och genom att förbättra deras tillgång till riskkapital. En del borgerliga tyckare har anklagat Sahlin för att försöka ”stjäla” de borgerligas väljare.

Förklaringen till ilskan är väl att de borgerliga känner dåligt samvete över att de trots mycket prat uträttat mycket lite konkret för de mindre företagen. Alliansregeringens första åtgärd var ju att avveckla en skattereduktion som alla småföretagare uppskattade.
Uppfattningen att alla småföretagare röstar borgerligt är dessutom felaktig. Socialdemokraterna har enligt SCB:s partisympatiundersökning dubbelt så många väljare bland mindre företagare som centern, folkpartiet och kristdemokraterna tillsammans!