Ska de statliga företagen vara medlemmar i Svenskt Näringsliv? Frågan diskuteras av och till bland socialdemokrater. Något självklart svar finns inte.

Å ena sidan är det bra om arbetsgivarna uppträder som en samordnad motpart i avtalsförhandlingarna. Inte minst för facket är det bra att ha att göra med en motståndare som visserligen kan vara tuff att förhandla med, men som i gengäld kan stå för de uppgörelser man gått med på.

Å andra sidan är SN inte bara en arbetsgivarorganisation. Det är även en politisk kamporganisation som hävdar uppfattningar direkt i strid med socialdemokratin.

Kluven inställning
Socialdemokratiska regeringar har därför alltid haft en kluven inställning till de statliga företagens medlemskap i SN och dess föregångare Saf. Ska verkligen de statliga företagen tillåtas vara med och finansiera kampanjer som riktar sig mot den folkvalda regeringens politik?

Frågan belystes i veckan i en KU-utfrågning med den förre arbetsmarknadsministern Hans Karlsson.

Bakgrunden är att s-regeringen i samband med Lavalkonflikten informerade Jan-Peter Duker, vice vd i SN, om att regeringen tänkte tillsätta en regering som skulle belysa för- och nackdelar med de statliga företagens medlemskap i hans organisation.

Tre år senare har Duker fått för sig att detta kanske var ett förtäckt försök att få SN att avstå från att finansiera Lavals rättegångskostnader.

Svenskt Näringsliv understödde fler politiska kampanjer
Så naiv var förstås inte Hans Karlsson. Men att regeringen såg med viss irritation på att Svenskt Näringsliv i allt fler sammanhang understödde politiska kampanjer mot regeringen hymlade han inte med.

Så frågan kvarstår. Är det särskilt lämpligt att de statliga företagen är med i SN? Efter en s-vinst i nästa val kan det nog vara värt att fundera ännu en gång om så ska vara fallet.