Gymnasieutredningen la i veckan fram sitt betänkande. För den skolintresserade är det bra att hela utredningsmaterialet nu finns tillgängligt, inte bara i den version som bitvis förmedlats av vår pratglade utbildningsminister Jan Björklund.

Liksom i så många tidigare skolutredningar dominerar det organisatoriska perspektivet. Utredaren vill minska antalet program i gymnasieskolan, dra ned på antalet lokala kurser och minska utrymmet för elevernas individuella val. Yrkesutbildningarna ska få en fastare struktur och programråd med representanter för arbetsmarknadens parter inrättas.

Förslagen markerar en tillnyktring. Den vildvuxna floran av program och kurser har varit till men för både kvalitet och effektivitet i utbildningen. Skolpengens utformning har lett till att skolorna är mer inriktade på att stjäla elever från varandra än att ge dem en solid utbildning. I större kommuner har den okontrollerade etableringen av privatägda skolor lett till ett omfattande resursslöseri och en sönderslagen skolorganisation.

Liberal skolminister minskar friheten
Det är förstås i viss mening ironiskt att det är en liberal skolminister som ser sig tvingad att snäva in både skolornas och elevernas valfrihet för att komma åt eländet. Men den så kallade valfriheten har varit ett sken. Utbildningar som inte håller måttet leder till ofrihet. Elevernas framtida studieval och yrkesval begränsas.

Frågan är dock om åtstramningen kommer att ge önskat resultat. Ett stort antal elever, både de på yrkeslinjerna och de på de teoretiska linjerna, lämnar gymnasieskolan med ofullständiga betyg. Jan Björklund tror att gymnasieskolans tillkortakommanden beror på att många av dess elever kommer in med bristfälliga grundskolekunskaper.

Han och utredningen vill därför föra över resurser från gymnasieskolans individuella program till grundskolan. Elever som inte bedöms ha tillräckliga förkunskaper för gymnasieskolan ska erbjudas ett preparandår, ett slags påtvingad kvarsittning.

Socialdemokraterna vill istället att bristerna ska åtgärdas genom att gymnasieskolan ska erbjuda elever med bristande förkunskaper ett basår där de gnuggas extra i de ämnen de behöver förbättra.

Gymnasiet ett steg på väg mot vuxenvärlden
Det kan tyckas hugget som stucket i vilken skolform extrainsatserna ska göras. Men riktigt så enkelt är det inte.

Socialdemokraternas förslag om ett basår är bättre därför att det ger en tydlig signal till eleverna att går de in i ett nytt skede av sitt liv, nu tar de första steget in i vuxenvärlden och där möts de av nya krav. Att hålla kvar dem i en grundskola som misslyckats med att engagera dem motverkar sitt syfte.

Det hindrar givetvis inte att även grundskolan måste öka ansträngningarna för att ge alla elever en bra utbildning. Men det bör ske genom extra insatser i grundskolan, inte genom att resurser tas från gymnasieskolan.

En bärande tanke i svensk utbildningspolitik har varit att avskaffa återvändsgränder. Elever som missat att skaffa sig de kunskaper de behöver eller valt fel studieinriktning ska få en andra chans. Det ska gälla såväl vid övergång från grundskola till gymnasium som vid övergång från gymnasium till högskola.

Vi måste öppna fler vägar
Jan Björklunds maniska fascination för betyg och prov leder fel. Resultatet blir att allt färre får en chans att komma igen. Ett bra utbildningsväsende ska uppmuntra återkommande utbildning, ge fler tillfälle att påbörja nya studier eller skaffa sig en kompletterande utbildning. För Björklund handlar skolpolitik om att stänga portarna för dem med otillräckliga kunskaper. Men det verkliga problemet är ett annat; det handlar om hur vi ska skapa en skola som öppnar fler vägar fram till målet.