SISTA ORDET.Under en lång rad av år har amerikanerna levt bekymmerslöst på kredit. Trots att USA år efter år visat upp gigantiska budget- och bytesbalansunderskott har de utländska långivarna stått i kö. Världens finansmarknader har med häpnadsväckande generositet slussat kapital i en stadig ström över Atlanten.

Finansmatadorerna på Wall Street har tackat över denna godtrogenhet. Med hjälp av lånade pengar har de blåst upp sina balansräkningar och med stöd av dessas fiktiva värden har de kunna låna upp ännu mer pengar. Överflödet av kapital har gynnat alltmer riskfyllda placeringar. Belöningarna har varit enorma. Förra året svarade de amerikanska finansinstituten för fyrtio procent av samtliga amerikanska börsföretags vinster.

Det säger sig självt att något är sjukt i en ekonomi när de största vinsterna uppstår genom handel med pengar istället för genom produktionen av verkliga varor och tjänster.

Pengaväxlandet i sig tillför ju inget av värde; dess uppgift är bara att underlätta företagens produktion av nyttigheter. Vi kan inte leva på att byta pengar till ockerräntor med varandra, även om det är vad de finansiella nasarna försöker inbilla oss.

Fondbolagen behöver inte bättra sig – centralbanken räddar dem
Den här gången uppstod den finansiella bubblan på den amerikanska bolånemarknaden. Först sågs bolånekrisen som ett övergående fenomen. Men när den hotade att dra med sig USAs femte största investmentbank, Bear Stearns, i fallet gick det inte längre att bagatellisera krisen.

Den amerikanska centralbanken – Federal Reserve – har inlett en dramatisk räddningsaktion.

Den har nu dundrat in och räddat Bear Stearns, istället för att låta ägarna ta smällen. Många fruktar att denna eftergift bara är början. Om fondbolagen vänjer sig vid att centralbanken förlåter dess dumheter finns ju inga skäl för dem att bättra sig.

För att ytterligare glädja finansmarknaderna har Federal Reserve dessutom sänkt räntan med 0,75 procent till låga 2,25 procent. Med en inflation på fyra procent betyder det att realräntan är negativ. Bankerna får betalt för att låna mer pengar!

Räntesänkningen sätter fart på lånekarusellen igen
Kortsiktigt förväntas effekten bli en kraftig stimulans av den amerikanska ekonomin. Men det är något av en döbelnsmedicin, eftersom räntesänkningen även ger ny fart åt den lånekarusell som är upphov till eländet.

Dessa närmast desperata åtgärder visar att även världens mäktigaste centralbank har lite att sätta emot när finansmarknaden löper amok. Den övriga världen bör ändå hoppas på framgång för Federal Reserve. En fördjupad amerikansk finanskris kan snabbt övergå i en världsvid ekonomisk depression.

Men grundproblemet kvarstår. USA har länge levt på kredit därför att utländska investerarna trott att deras placeringar varit säkra i detta land. Men med en dollar som faller varje dag i värde kan långivarna mycket väl få kalla fötter. De riskerar ju att få sina lån återbetalda i en devalverad valuta. Ett ovanligt korkat sätt att förlora pengar på.

Dollarn har blivit en skvalpvaluta
Det vore en historisk ironi om världens finansspekulanter började betrakta dollarn som en skvalpvaluta, för att citera ett uttryck uppfunnet av USA-beundraren Carl Bildt.

Men underligare saker än så har hänt. Kapitalet är trolöst. Det är en insikt som kapitalets hemland nu tvingas ta till sig. Inte ens supermakten USA kan ostraffat leva på kredit.