SISTA ORDET. Går företag som delar ut bonusar till sina högsta chefer bättre än företag som inte alls delar ut bonusar? Om frågan ställs till någon av näringslivets toppar så svarar denne utan att rodna att visst leder bonusarna till att vi gör ett bättre jobb.

Men några belägg för påståendet lyckas den tillfrågade aldrig presentera. Det är inte underligt. Det finns nämligen inte en enda seriös vetenskaplig undersökning som lyckats bevisa att bonusarna är till gagn för företagen. Den enkla sanningen är att options- och  vinstandelsprogram främst är en metod för styrelseproffs och högre chefer att berika varandra. Inte sällan är rofferiet så omfattande att de blir ett direkt hot mot företagets överlevnad – Carnegie och Skandia och är några aktuella svenska exempel.

SVT:s Agenda presenterade i veckan en ambitiös undersökning av bonusprogram i svenska börsbolag. Av hundra granskade företag hade hälften haft aktierelaterade bonusprogram de senaste åren, den andra hälften betalade överhuvudtag inte ut bonusar utan bara vanlig lön till sina chefer.

Effektlösa bonusar
Undersökningen visade att de företag som inte betalade ut bonus gick klart bättre än de företag som slösade bort pengar på dyrbara vinstandelsprogram. Än en gång visas alltså att om bonusar alls har någon effekt, så är den snarast negativ.

Det senare är inte så förvånande. Företag med bonusprogram uppmuntar direktörerna till snabba klipp och kortsiktiga affärer. Men framgångsrikt företagande bygger på långsiktigt och målmedvetet handlande. Percy Barnevik som när han stod på toppen av sin makt reservationslöst hyllades i affärstidningarna kunde vid sin avgång som styrelseordforande i Investor tilltvinga sig en miljard kronor.

Ändå hade hans karriär varit kantad av misslyckanden. Han lyckades köra ABB i botten, han slösade bort en miljard på en dumdristig IT-satsning, han låg bakom den misslyckade fusionen Astra-Seneca och han var den som påbörjade utförsäljningen av Scania till Volkswagen.

Roffar åt sig
Direktörer i större börsföretag är i regel extremt högavlönade. De flesta kan nog förlika sig med det, även om lönerna ibland är ofattbart höga. Men att direktörerna i företag därutöver ska kunna roffa åt sig miljarder på tvivelaktiga optionsprogram är inte bara stötande utan även ekonomiskt osunt.

Det ekonomiskt värsta är inte att omfattande bonusar berövar aktieägarna en stor del av företagens vinster och utdelningar. Den verkligt allvarliga skadan uppstår genom att  direktörer fixerade vid att öka sina privatekonomiska vinster alltför ofta fattar beslut som är till förfång för företagens utveckling. På kort sikt finns ofta stora pengar att hämta genom att stycka, slå sönder eller slakta ett företag. Hur många bra företag har inte i onödan krossats genom sådana manipulationer?

Samma linje
Folksam har beslutat sig för att på framtida bolagsstämmor rösta nej till alla bonusprogram. Men Folksam är en liten aktör på kapitalmarknaden. Kravet får genomslag först om alla större institutionella placerare som banker, pensionsbolag som AMF och inte minst AP-fonderna driver samma linje.

Det är hög tid att sätta stopp för bonusfesten och det är bara de stora ägarna som kan göra det. De båtar föga att gnälla över direktörernas girighet. Kritiken ska riktas mot ägarna som tillåtit svineriet att pågå alltför länge.