Omöjligt för facket att följa reglerna
Ska medlemmar i a-kassan tvingas att betala avgift även för dem som straffat ut sig genom att inte sköta sina inbetalningar? Den frågan vill Transport få prövad av Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF).
Bakgrunden är att IAF tolkat reglerna för a-kassan som så att kassan är tvungen att under tre månader betala avgiften även för dem som låtit bli att betala sin avgift. Omkring 400.000 personer har lämnat a-kassan sedan egenavgiften höjdes. De flesta har inte begärt ett formellt utträde utan bara slutat betala.
I praktiken har de därmed vältrat över kostnaderna för sina obetalda avgifter på de medlemmar som är kvar. Det handlar om dryga merkostnader för a-kassorna. För Transports del rör det sig om drygt 2,3 miljoner för årets två första månader. Det här är förstås en orimlig ordning. Transport vill därför få undersökt om inte reglerna kan tolkas som så att en a-kassemedlem anses ha utträtt den månad betalningen upphör.
Ännu oklart
Juridiskt sett finns fog för en prövning. Lagstiftningen på området är luddig och motsägelsefull. I det läget bör man, anser Transport, utgå från att riksdagen inte gärna kan velat införa en straffskatt på dem betalar sin avgift? OM IAF går på den linjen återstår att se.
Men om de inte gör det hamnar många a-kassor i ett rättsligt limbo. Vad de än gör kommer de att bryta mot reglerna. Inte ens om de anstränger sig kan de handla lagligt.
A-kassorna är nämligen å en sidan förbjudna att ut en högre finansieringsavgift än 300 kronor. A-kassor som nått taket kan alltså inte betala obetalda avgifter genom en höjning av finansieringsavgiften. A-kassorna kan å andra sidan inte använda kassornas medlemsintäkter för förvaltningen för att täcka finanseringsavgiften, eftersom det innebär att även arbetslösa medlemmar tvingas betala kostnaden för denna, vilket är uttryckligen förbjudet.
Finns pengar
Skulden till detta rättsliga moras är regeringens. Försämringarna av a-kassan drevs igenom rekordsnabbt. Ingen tid fanns till att kontrollera om reglerna gick att tillämpa i verkligheten. A-kassan är i dag överfinansierad. Inkomsterna från arbetsmarknadsavgiften täcker mer än väl kostnaderna för försäkringen.
De höjda egenavgifterna är därför inget annat än ett slags extraskatt på allt lönearbete. Intäkterna från denna extra löneskatt har regeringen använt till att sänka fastighetsskatter och förmögenhetsskatter och till att betala skattefria pigor. Men regeringen nöjer sig inte med det. Den vill inte bara att medlemmarna i a-kassan ska betala en extraskatt. De vill även att medlemmarna ska betala en extraskatt åt dem som har lämnat a-kassan. Sven Otto Littorin borde inse att detta är både orimligt och orättvist.