En vitsig kulturskribent i Expressen skrev häromdagen apropå det nya betygssystemet att det rör på sig i skolan – om inte framåt, så i alla fall bakåt.

Iakttagelsen är träffande. Skolminister Jan Björklunds förslag till en ny sexgradig betygsskala från A till F är en återgång till vad som gällde på 1950-talet. Enda skillnaden är att i det gamla systemet fanns två betyg för underkänt, icke fullt godkänt och otillräcklig. Det är väl mest ett förbiseende att Björklund inte plagierat även möjligheten till dubbla underbetyg.

Björklund beskrivs bland sina anhängare som mannen som gjort upp med flumskolan. Men det har han inte. Han insatser för skolan som bildningsinstitution är lätt räknade. Han har däremot med förvånansvärt nit gått in för att förvandla skolan till en kaserngård.

En återblick på Björklunds skolpolitiska utspel de senaste åren visar med vilken osund fascination han grubblar över lämpliga metoder att bestraffa vanartiga elever. Skolministern uppträder här som en inkarnation av den gamla, despotiske överläraren, ett slags återuppstånden riksskolepennalist.

Jan Björklund har talat sig varm för lärarnas rätt att beslagta elevernas mobiltelefoner, han vill införa kvarsittning på högstadiet, han vill sätta betyg på sjuåringar (med en nyspråklig konstruktion kallat betygsliknande omdömen), han vill skilja ut svaga elever från gemenskapen med andra elever.

Polisen ska jaga barn som vantrivs i skolan
Nu senast vill han att polisen ska sätta fast skolkande grundskoleelever. Varför en hårt arbetsbelastad poliskår, som inte hinner med att sätta fast verkliga brottslingar, ska ägna arbetstid att jaga barn som vantrivs i skolan är svårt att inse. Vore det inte bättre att lägga ned resurser på att göra skolan så lockande för alla barn att de längtade dit?

Ältandet av nya betyg är för regeringen en bekväm ursäkt för att slippa ta itu med skolans verkliga problem. Betygsdebatten skulle må bra av om fler insåg att det inte finns några rättvisa eller ideala betygssystem – och att de aldrig kommer att finnas.

För små barn är betyg kontraproduktiva. Små barn behöver uppmuntran. De ska inte rangordnas och utsättas för kränkande och för dem obegripliga omdömen. Utvecklingssamtal mellan lärare och föräldrar är till större nytta för barnen, även om samtalen är mer ansträngande för lärarna än att sätta en bokstav på barnen.

Betygen blir alltid subjektiva
På högstadiets sista år och i gymnasieskolan är betygen ett bra pedagogiskt verktyg. En klok lärare kan använda betygen för att tala om vad han väntar sig av eleverna. Men ofrånkomligt är att betygen då också blir en anpassning till lärarens önskemål och värderingar, alltså i hög grad subjektiva.

Det finns flera undersökningar som visar att lärare som sätter betyg på elever de aldrig träffat kommer fram till helt olika resultat. Ett elevarbete kan av en lärare belönas med MVG, men andra lärare ger bara G eller till och med IG.

Alla betyg innehåller ett stort moment av godtycke. Idén om att det går stämma av betyg i olika skolor mot en riksnorm för kunskaper håller inte. En elev kan ha bra ämneskunskaper på ett område men dåliga på ett annat. För hur sammanvägningen ska göras finns inga objektiva regler.

Betygens främsta funktion i dag är att tjäna som urvalsinstrument till högre studier. Som sådana uppfattas de som legitima. Men som prognos över de studerandes förmåga att tillgodogöra sig studierna är de bristfälliga. Det är väl känt att antagningsprov typ högskoleprovet ger en bättre prognos över hur eleverna lyckas.

Två förlorade år
Jan Björklund har nu slösat bort två år vid makten på meningslösa betygsmanipulationer. Men han har blundat för skolans verkliga svårigheter.

Ett av de största problemen är i dag är den så gott som totalt oreglerade etableringen av vinstdrivande privatskolor, så kallade friskolor. I vissa kommuner har de slagit sönder skolorganisationen. Nya skolor har startats utan hänsyn till att de drar resurser från de gamla. Följden har blivit en ekonomisk irrationell skolorganisation. Det blir mindre pengar över till att anställa lärare, skolkuratorer, skolbibliotekarier och annan personal.

Privatskolorna har även lett till en segregerad skola. Kvaliteten i undervisningen är i många privatskolor undermålig. Inom de privata gymnasieskolorna är andelen obehöriga lärare 60 procent. Privatskolorna kammar hellre hem vinster än anställer kvalificerade lärare.

Anslagen till utbildning minskar – men Björklund tiger
I de flesta kommuner, men allra mest i de borgerligt styrda, dras anslagen till utbildning ned. Men från skolministern hörs inte ett knyst. Han är upptagen med att försvara regeringens besparingar på komvux och arbetsmarknadsutbildningar.

Han kan inte ens förmå sig till att propagera för det som för alla är uppenbart. Vi behöver fler duktiga lärare i grundskolan, i gymnasieskolan och i högskolan. Det kostar pengar. En del kan vi få fram genom bättre användning av befintliga medel. Men det krävs också extra tillskott om skolan bli så bra som vi vill att den ska vara.

Men det bekymrar inte Björklund. Han paraderar på den kaserngård från vilken han kan dirigera polisbilar för att jaga elever som flyr en skola som de vantrivs i.