Regeringen har efter påtryckningar från EU-kommissionen gått med på att avveckla presstödet för storstadstidningar.

Svenska Dagbladet och Skånska Dagbladet går därmed miste om 50 miljoner kronor var. Båda tidningarna får svårt att överleva utan presstöd.

I förlängningen hotar EU hela presstödet. En miljon läsare riskerar då att förlora den egna tidningen.

På Bonnierpressens ledarsidor lyckas skribenterna inte dölja sin förtjusning. Med illa dold skadeglädje önskar man sina konkurrenters snara död.

Presstödets uppgift är att gynna mångfald i pressen. Stödet består av två delar. Dels ett generellt stöd i form av kraftigt sänkt moms som kommer alla tidningar till del. Dels av ett selektivt driftsstöd som går till andratidningar och ger dem en viss kompensation för deras underläge på annonsmarknaden.

Det generalla stödet är mest värdefullt och allra mest pengar ger det till Bonniers stora drakar.

Om utvecklingen leder till tidningsmonopol på alla utgivningsorter finns det få skäl att behålla presstödet, varken det generella eller det selektiva. Det går nämligen inte att motivera att staten ger monopolföretag särskilda skattefavörer, allra minst inför EU.

Men om Bonnierpressen av renlärighetsskäl vill avstå från den miljardsubvention den får i dag, så varför inte?