SISTA ORDET. Riksbanken är orolig över att inflationen stiger. Mest orolig är den över stigande priser på livsmedel. Men att priserna på mat ökar har inget att göra med inhemskt kostnadstryck. Prishöjningen är en reflex av stigande världsmarknadspriser på livsmedel.

Genom det komplicerade tull-, kvot- och regleringssystem som EU tillämpar så slår höjda priser på världsmarknaden igenom i höjda priser i vårt land. Åt detta kan den svenska Riksbanken inte göra ett smack.

Allt detta kan man lära i The Economists decembernummer (8/12). Tidskriften ger en inressant förklaring till varför eran med billiga livsmedel troligen är över.

Sedan 1974 har livsmedelspriserna mer än halverats. Det beror främst på de rika ländernas väldiga subventioner av det egna jordbruket. Konsumenterna har via skatten mer än väl tvingats betala igen vad de tjänat i butiken. Genom skyddstullar har de rika länderna därutöver tvingat fattiga länder att sänka sina priser om de alls ska kunna få några inkomster från det jordbruk som ofta är den enda exportnäringen.

Men nu är det slut på den billiga maten enligt The Economist. Stigande välstånd i länder som Indien och Kina gör att dessa år efter år ökar sin köttkonsumtion. I Kina har man under en tjugoårsperiod köttförbrukningen per person ökat från 20 kg till 50 kg.

Ett kilo biff kräver åtta kilo spannmål
Men för att föda upp slaktdjur går det åt spannmål. Grisen eller kossan kostar i minskat näringsinnehåll. För att få fram ett kilo biff går det åt åtta kilo spannmål. Mer kött i tredje världens grytor leder därför till stigande efterfrågan och höjda priser på spannmål. Vi ska förstås inte missunna kineserna deras köttbit, men så ser de ekonomiska sambanden ut.

En andra förklaring till de snabbt stigande priserna är att USA, som tidigare dumpat sina väldiga överskott av vete, majs och annan spannmål på världsmarknaden, numera istället valt att i stor skala skattesubventionera majsodling för etanolframställning som används som drivmedel för amerikanska bilar.

Följden har blivit en tilltagande knapphet i världen på billig spannmål. Världsmarknadspriset på vete har stigit från 200 dollar per ton till toppnivån 400 dollar. Priset på majs har stigit från 100 dollar per ton till 175 dollar.

Hungeruppror i fattiga länder
För fattiga länder beroende av importerad spannmål har chockhöjningarna lett till uppror bland befolkningarna. Tortillaupproret i Mexiko var en direkt följd av att amerikanerna vill köra sina bilar på majsetanol.

De enda vinnarna är de amerikanska bönderna. De har på kort tid fördubblat sin majsodling och i motsvarande mån dragit ned på odling av andra grödor. Det är inte konstigt om man betänker att bonden för varje liter majs-etanol får 3:50 kronor i subvention.

Ur miljösynpunkt är majsetanol till och med sämre än bensin. Amerikanska forskare har visat att för att framställa en liter majsetanol förbrukar amerikanska bönder nästan en liter bensin. För en fulltankad stadsjeep går det åt lika mycket majs som en människa kan livnära sig på under ett år.

Räkna med höjda matpriser
Allt sammantaget gör vi klokt att räkna med höjda matpriser. Men just det är inget skäl för Riksbanken att höja räntan. För inte kan väl bankledningen vara så korkad att den tror att kineserna avstår från biffen och amerikanarna från sin etanolbil bara därför att räntan höjs i ett avlägset litet land som varken kineser eller amerikaner hört talas om.