SISTA ORDET. Den borgerliga alliansen firar det nya året med ett jätteras i opinionen. Enligt Expressen/Demoskops januarimätning skiljer det nu nära tjugo procent mellan de politiska blocken. Inte sedan sommaren 2002 har de borgerliga legat så illa till.

Samtliga borgerliga partier utom folkpartiet har tappat väljare. Allra mest väljare har moderaterna förlorat. Sedan valet har var femte väljare övergett moderaterna. Kristdemokraterna skulle om det vore val idag trilla ur riksdagen med bara tre procents väljarstöd.

Expressens ledarsida tycker att regeringens opinionstapp är obegripligt. Med en skrattretande formulering utbrister skribenten ”den sittande regeringen är förmodligen den mest kompetenta Sverige haft i modern tid”.

Ja, tycker man det blir man förstås förvånad över väljarnas ombytlighet. För den som inte faller för Expressens politruklogik ligger det dock närmare till hands att se dagens regering som en av de mest allsidigt inkompetenta som flyttat in i Rosenbad.

Lyssna på valforskarnas hypoteser
Vill man förstå orsaken till att alliansen mitt under en lysande högkonjunktur lyckats med konststycket att bli mäkta impopulär är det bättre att lyssna på valforskarnas hypoteser. Dessa menar att valet 2006 i ovanligt hög grad var ett negativt val.

Väljarna var trötta på socialdemokraterna i allmänhet och Göran Persson i synnerhet. I den sinnesstämningen var det naturligt att ge Fredrik Reinfeldt chansen. Han sa sig ju dessutom vara en bättre socialdemokrat än socialdemokraterna själva, så det var väl ingen fara.

Men de nya moderaterna var inte nya. De var inte ens nygamla utan i vissa avseenden värre än de gamla moderaterna. Väl i regeringställning har moderaterna satt igång en målmedveten jakt på sjuka, arbetslösa och pensionärer som alla fått bidra till att sänka skatten för de allra högst avlönade.

Inget kvar av sänkta inkomstskatten
För den vanlige löntagaren har resultatet av regeringens skattemanipulationer blivit ett nollsummespel. De hundralappar som inkomstskatten minskat med har ätits upp av avgiftshöjningar på kollektivtrafik, stigande bostadspriser, bensinskatter och höjda premier i trafikförsäkringen.

Vid två tidigare tillfällen under efterkrigstiden har Sverige styrts av borgerliga regeringar: 1976 till 1982 och 1991 till 1994. Den sistnämnda slutade med en total katastrof: statsbankrutt och massarbetslöshet.

Den borgerliga regering som tillträdde 1976 var dock så framgångsrik att den trots en segsliten intern träta om kärnkraften lyckades samla en ny riksdagsmajoritet 1979.

Partierna tävlar om platsen längst till höger
En förklaring var att den borgerliga regeringen under den första mandatperioden undvek angrepp på socialförsäkringarna; de ville inför väljarna visa att de fäste lika stor vikt som socialdemokraterna vid social rättvisa och trygghet. Moderatledaren Gösta Bohman lät som ekonomiminister skattenivån stiga över femtio procent.

Jämfört med dagens allians framstår sjuttiotalets borgerliga regeringar som ambitiösa, rentav försiktigt progressiva. Centern och folkpartiet kunde hålla tillbaka moderaterna. Slagordet sociala reformer utan socialism var inte bara ett slagord.

Nu styrs landet av en alliansregering där partierna tävlar om vilket av dem som ska befinna sig längst ut på högerkanten. Politiken har blivit därefter och väljarna vänder regeringen ryggen.