ANALYS. EU-domen är ett nederlag för den svenska staten därför att dess företrädare – även de som utsetts av vår nuvarande regering – med all rätt har hävdat att denna konflikt inte faller inom EU-rättens kompetens.

Sverige har nu blivit arrogant tillrättavisat av EU-domstolen som förbehåller sig rätten att överpröva svensk arbetsrätt om den så behagar. Alla de kritiker som sagt att Sverige i förhandlingarna om det nya EU-fördraget borde ha krävt ett starkare skydd för den svenska avtalsmodellen har fått sina värsta farhågor besannade.

EU-domen är ett nederlag för det svenska facket. Domen är ett allvarligt ingrepp i avtalsfriheten. De höga domarna drar sig inte för att föreskriva vad fackliga avtal får innehålla.

Uppmaning till facket
EU-domen är även ett nederlag för de svenska arbetsgivarna. De riskerar nu att få betala ett högt pris för sitt juridiska intrigspel. I praktiken innebär ju EU-domen en uppmaning till de svenska facken att kräva hårdare avtalsregler. Detta är en konsekvens av att domstolen endast godtar avtal som i detalj anger vilka löner som ska betalas.

För fackets del handlar det då om att göra löneavtalen mer tvingande, till exempel genom att kräva höjda lägsta löner, reglerade lönetrappor, löneutvecklingsgarantier, osv. Är det verkligen vad Svenskt Näringsliv önskar sig mest av allt?

Bakgrunden till domslutet är välkänd. En lettisk byggfirma, Laval, erhöll entreprenad på ett skolbygge i Vaxholm. Trots flera påstötningar från Byggnads och inkallande av medlare vägrade företaget att teckna avtal. Efter att i ett halvårs tid försökt få ett avtal utlyste Byggnads en blockad.

Solklart fall
Stridsåtgärden var högst befogad. Letterna fick en lön långt under avtalet, omkring 35 kronor i timmen. Ett klarare fall av lönedumping är svårt att föreställa sig.

Att det rörde sig om avancerad lönedumping har omsorgsfullt förtigits av snyftarna i den borgerliga pressen. Detta trots att tidningen Byggnadarbetaren i ett tidigt skede av konflikten redovisade vilka löner Laval faktiskt betalade till sina anställda. Inte heller har borgerlig press rapporterat att Laval i efterhand konstruerade ett förfalskat lettiskt byggavtal inför förhandlingarna i Arbetsdomstolen.

EU-domstolen är inte heller intresserad av vad som har hänt i verkligheten eller av att kontrollera fakta. Sådana bestyr är den för fin att ägna sig åt.  EU-domstolen ägnar sig bara åt de formella regler som gäller på svensk arbetsmarknad.

Parallell kritik
På främst två punkter riktar EU-domstolen kritik mot den svenska avtalsmodellen. Domstolen underkänner för det första avtal av det slag som byggarbetsgivarna och Byggnads slutit. Dessa innebär som bekant att parterna först sluter avtal och sedan under fredsplikt lokalt förhandlar om lönen.

Domstolen ogillar detta därför att en utländsk entreprenör därmed inte i förväg exakt kan veta vilka löner som ska betalas. Om Byggnads avtal till exempel stadgat att lägsta lönen är 130 kronor i timmen hade blockaden varit godtagbar, eftersom utländska företagare då vetat exakt vad som gäller.

Anmärkningen är orimlig. Alla i byggbranschen vet vilken lönenivå som gäller. Att lönen efter lokala förhandlingar kan variera betyder inte att företagarna är okunniga om vilka villkor som gäller. EG-domstolens andra kritikpunkt är att den svenska riksdagen inte på ett korrekt sätt införlivat EU:s utstationeringsdirektiv i svensk lag.
 
Kommer skapa oreda
Domstolen menar att eftersom kollektivavtalen inte av lagstiftaren ha förklarats äga allmän giltighet så behöver utländska företag bara följa de föreskrifter som finns i vanlig lag när det gäller sådant som arbetstid, semester och arbetsmiljö.

Om facket ska ha rätt att kräva bättre villkor på dessa områden så måste enligt EG-domstolen av nationell lag framgår att facket har mandat att företräda allmänintresset även i dessa delar. EU-domen kommer att skapa oreda på arbetsmarknaden, Vår förhandlingsordning bygger på att samma avtal ska gälla för svenska och för utländska företag.

EU-domen innebär ett brott med denna likabehandlingsprincip.  Det är en politisk dom som prioriterar företagarintresset på medborgarintressets bekostnad. Utländska företag tillåts ha sämre anställningsvillkor och betala lägre löner än de svenska. Fackets möjlighet att förhindra lönediskriminering av EU-medborgare som arbeter i vårt land inskränks. Det är de praktiska konsekvenserna av domen.

Upp till regeringen
Mycket hänger nu på vad regeringen gör. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin kan se till att utstationeringslagen skrivs om så att den tillgodoser EU-domstolens formella krav. Men det är bråttom. Det är stora värden som står på spel. 

EU-domen är en oförskämd attack på vår avtalsmodell.  Det kan vi inte acceptera. En regering som vill värna parternas frihet att sluta kollektivatal måste ta strid mot en överstat som blandar sig i saker den inte har att göra med.

Tidigare artiklar:
Läs också: artikeln "Ett skott mot den svenska modellen", 18/12 2007
Läs också: artikeln: "Avvisar fackens krav på lagändring", 18/12 2007
Läs också: artikeln "Domen innebär apartheid", 18/12 2007
Läs också: artikeln "EU slår ner på Byggnads blockad", 18/12 2007

Läs också: artikeln "EU-beslutet kan påverka strejkrätten", 7/12 2007
Läs också: artikeln "Strejkrätt ställs mot fri rörlighet", 7/12 2007
Läs också: artikeln"Facket får stöd för Vaxholmsblockad", 23/5 2007

Läs också: artikeln "Kollektivavtalen ska inte utnyttjas", 23/5 2007
Läs också: artikeln "Försiktig optimism i toppen", 23/5 2007
Läs också: artikeln "Krav på minimilöner i EU:s domstol", 9/1 2007

Läs också: artikeln "Vaxholmsmålet avgörs", 21/12 2006
Läs också: artikeln "Målet kommer upp i januari", 1/12 2006
Läs också: artikeln "Långdragen process väntar", 20/11 2006