Industrin kan inte längre ha en löneledande roll, eftersom även stora delar av tjänstesektorn numera är konkurrensutsatt. Dessutom blir näringslivet allt mer heterogent – skillnaderna mellan branscherna blir allt större, enligt två ekonomer som arbetat för Almega.

Rapporten Lönebildning i förändring – ett arbetsgivarperspektiv är skriven av Jan Herin och Ulf Jakobsson på arbetsgivarorganisationen Almegas uppdrag. Båda är ekonomer. Jan Herin har bland annat varit chefekonom hos Svenska arbetsgivarföreningen och Ulf Jakobsson har bland annat varit chef för Industrins utredningsinstitut.

De båda ekonomerna får ett visst stöd av Jonas Milton, vd för Almega.

– I princip behövs inga andra mål för lönebildningen än inflationsmålen. Arbetsgivarnas strategi för att nå dit kan vara att sprida ut avtalsförhandlingarna över tiden, säger Ulf Jakobsson.

Varje bransch borde sluta avtal med sina egna förutsättningar utan att snegla på andra avtalsområden. Rapportsskribenterna konstaterar dock att det är svårt att undvika att ett tidigt ingånget avtal blir normbildande för avtalsrörelsen.

Ändra avtalstider
För att slippa det vill de att avtalen löper ut vid olika tidpunkter, vilket medför att få förhandlingar sker samtidigt. Ulf Jakobsson och Jan Herin tror att arbetsgivarna kan uppnå en sådan förändring.

Jonas Milton, vd för Almega, säger att årets avtalsrörelse inte har fungerat bra. Industrins norm har varit förödande och inte givit utrymme för några avvikelser.

– Jag börjar svänga och tror att vi behöver olika normer i olika branscher, säger han.

Om arbetsgivarna inte sätter upp en gemensam norm, tror du inte det ger facken större möjlighet att bestämma normen?

– Nej, parterna måste lyssna på varandra. Tar facken inte hänsyn till oss kan det mycket väl bli så att arbetsgivare struntar i kollektivavtalet. Här har egentligen vi och facken ett ömsesidigt intresse av att skapa ett kollektivavtal som är en modern produkt.

Sanningar gäller ej
Jan Herin och Ulf Jakobsson ser en utveckling av näringslivet som gör att många gamla sanningar inte längre gäller. Det är bland annat att låg lön skulle vara en subvention till ett ineffektivt företag och att avtalen ska ge lika lön för lika arbete.

I dagens samhälle har dessutom facken fått större makt genom att produktionen blivit mer störningskänslig så bara hot om konflikt får allvarliga konsekvenser. Arbetsgivarna har å andra sidan fått större makt genom att kapitalet är så lättrörligt.

För att skapa balans mellan parterna vill skribenterna införa proportionalitet när det gäller strejker. Det innebär att en stridsåtgärds omfattning och kostnaderna måste stå i rimlig proportion till varandra.

Kan spräcka ramen
Ulf Jakobsson och Jan Herin anser att arbetsgivarna under de senaste avtalsrörelserna har klarat sina kostnadsmål. Det finns dock en risk att årets avtal kan spräcka ramen.

Däremot har arbetsgivarna inte lyckats med sina strukturmål eftersom avtalen centraliserats alltmer och en stor del av lönen läggs ut med individgaranti. Dessutom har den lokallönebildningen och det flexibla arbetstidsuttaget fått stå tillbaka.

Skribenterna beskriver arbetsgivarnas mål som en strävan efter lokala uppgörelser där det finns få inslag centralt avtalade inslag och så lite som möjligt av garanterad lönehöjning för individen samt ingen extra höjning av lägsta lönerna. De vill heller inte se någon arbetstidsförkortning, snarare mer arbetad tid.

Läs också: analysen "Komplicerat att skrota riksnormen", 19/12 2007
Ladda ner: hela rapporten "Lönebildning i förändring" (som pdf-fil)