Ökad löneglidning i högkonjunktur

Mats Dillén, generaldirektör på Konjunkturinstitutet. Foto Björn Larsson Ask/Scanpix.

Lönerna stiger i genomsnitt med 4,6 procent de kommande tre åren. Det är en dryg procentenhet högre än de avtalade löneökningarna. Och huvudförklaringen är den urstarka konjunkturen.

Prognosen kommer från Konjunkturinstitutet (KI) i den årliga lönebildningsrapporten.

– Vår prognos innebär att parternas ansvarstagande för arbetslöshet och sysselsättningen kan sägas vara ungefär detsamma som vid tidigare avtalsrörelser, konstaterade KI:s prognoschef Juhana Vartiainen, när han presenterade rapporten.

Arbetslösheten, som för närvarande faller snabbt, riskerar därför att stiga och återgå till sitt tidigare läge när konjunkturen viker. Det innebär drygt 6 procents arbetslöshet och är den nivå på arbetslösheten som, enligt KI, är förenlig med Riksbankens inflationsmål.

Sjunkande arbetslöshet
För att nå en långsiktigt lägre arbetslöshetsnivå krävs, enligt KI, en löneökningstakt som är 0,6 procentenheter lägre varje år. Då kan både sysselsättningen och arbetslöshet påverkas positivt. Beräkningar inom KI pekar då mot 45.000 fler sysselsatta och en procentenhet lägre arbetslöshet.

Bakom den högre löneökningstakten för de kommande tre åren ser KI konjunkturen som den avgörande faktorn. I ett läge där efterfrågan på arbetskraft är urstark har löneökningstakten alltid pressats upp. Så också den här gången.

Styrkan i konjunkturen har överraskat alla, både lekmän och experter. KI underskattade suget efter arbetskraft i sin förra prognos hösten 2006. Det var i det läget och med den den existerande kunskapen som kraven och motkraven inför avtalsrörelsen formulerades bland arbetsmarknadens parter.

– Enkelt uttryckt kan styrkan i konjunkturen sägas ha gynnat arbetstagarna som fick lättare för att få gehör för sina krav, konstaterade Mats Dillén, generaldirektör för Konjunkturinstitutet.

Avtalade ökningar påverkar
Vid sidan av konjunkturen pekar KI på en annan förändring som trycker upp löneökningstakten jämfört med tidigare avtalsrörelser. Det är tjänstemännens och akademikernas avtalade löneökningar.

– Det är första gången som tjänstemännen i de centrala löneavtalen har samma avtalade ökningsprocent som arbetarna. Tidigare har tjänstemännen alltid haft årliga avtalade löneökningar som legat 0,6 till 0,7 procentenheter under arbetarnas, konstaterade Juhana Vartiainen.

Inte klart än
Vilken betydelse de procentuellt likställda löneavtalen får för den totala löneökningstakten på arbetsmarknaden och för lönespridning inom och mellan olika grupper på arbetsmarknaden vet ingen med säkerhet ännu. Resultaten av de lokala förhandlingarna för 2007 har inte redovisats.

– Ett visst genomslag på löneökningstakten får avtalskonstruktionen för tjänstemännen. Men vi räknar också med att deras högre centrala lönepåslag ska minska utrymmet för lokala ökningar. De har intecknat en större del än normalt, säger han.

Erfarenheterna bakåt har visat att tjänstemän, som svarar för långt mer än hälften av lönesumman i samhället, haft en snabbare löneutveckling än arbetarna. Och den utvecklingen har skett när de centrala avtalen givit tjänstemännen lägre lönepåslag än arbetarna.

Läs också: analysen "Svängningar inget nytt under solen", 21/11 2007
Ladda ner: hela Lönebildningsrapporten från Konjunkturinstitutet