ANALYS. Diskussionen om avtalsrörelsens utfall har varit intensiv allt sedan tidigt i våras då de första löneavtalen signerades. Och föga överraskande har uppfattningarna följt det givna mönstret: arbetsgivarna ser avtalsrörelsen som ett misslyckande medan de fackliga organisationerna ser utfallet som en framgång.

Konjunkturinstitutets prognos ger inget stöd åt dem som kritiserar lönebildningen å det grövsta. Att löneökningstakten skulle bli högre i en stark konjunkturvind än i en måttlig sådan överraskar ingen.

Ansvaret och omsorgen om arbetslöshet och sysselsättning är ungefär av samma art i år som vid tidigare avtalsrörelser, enligt samma rapport. Kritiken av löntagarna som oansvariga och  egoistiska får inget stöd.

Den som inbillar sig att löntagarorganisationerna inte formulerar sina krav utifrån en seriös bedömning av vad ekonomin tål har aldrig varit nära den process som slutligen leder fram till lönekrav och förhandlingsstart. Det är en mycket noggrann och genomtänkt process som leder fram till kravspecifikationen.

Bransch inte avgörande
Graden av samordning har också en viss betydelse för att mejsla ut trovärdiga och seriösa lönekrav. Exakt vem som tar täten och utgör normen är av underordnad betydelse, enligt Konjunkturinstitutet.

Men det måste vara en sektor eller bransch som är konkurrensutsatt, tillräckligt stor och som inser att den egna uppgörelsen får betydelse också för helheten. Inom forskningen finns inget stöd för att rollen som normerare måste vara just exportindustrin, betonade KI:s generaldirektör Mats Dillén.

Utan hårda siffror på det faktiska utfallet av avtalsperiodens första år, 2007, är det vanskligt att prognostisera utvecklingen för hela avtalsperioden. Osäkerheten om hur den internationella konjunkturen utvecklas är större än på länge.

Kanske större glidning
Med historien som utgångspunkt förefaller dock den prognostiserade löneökningstakten vid sidan av de centrala avtalen välavvägd. De gångna tre åren steg lönerna med en procentenhet mer i verkligheten än i avtalen. Den så kallade löneglidningen kan bli aningen högre den här gången, men det är inte säkert.

Orosmolnen hopas och en viss avmattning i konjunkturen kan göra perioden 2007 – 2009 mer lik den gångna treårsperioden är vad KI förutsett.

Parternas agerande så här långt ger dock ingen anledning till högljudd klagan eller undergångsstämning. I en konjunktursituationen som varit starkare och snabbare än någon kunnat förutse har parterna förmått nå balanserade uppgörelser. Det är ett mycket högt betyg.

Läs också: artikeln "Ökad löneglidning i högkonjunktur", 21/10 2007