Han klär alla branschtyper

Linus Larson, Arbetsklädshuset. Foto: Janerik Henriksson/Scanpix.

Glöm slit-och-släng-plaggen. I blanka kataloger visas höstens kollektion. Det anordnas modevisningar, och märkeströjor hänger sida vid sida med blåställen som numera finns i både kritstrecksrandigt och camouflagemönster. Arbetskläder är på modet.

– En 57-årig snickare kommer in och behöver en tröja. Men en 22-årig snickare ska ha en schyst tröja, säger Linus Larson och sammanfattar egentligen hela trenden i ett slag. I snart ett decennium har han sålt arbetskläder och aldrig förr har trender spelat så stor roll som nu.

– Visst tittar många även på funktion och skydd. Men vad vi ser är att våra kunder vant sig vid att kläder är en del av ens identitet. Och det gäller inte längre bara privat utan även på jobbet.

Linus Larson jobbar på Arbetsklädshuset, en butikskedja som specialiserat sig på alla sorters arbetskläder. I butiken trängs traditionella plagg med udda knähöga stövlar, bävernylonoveraller, skogshuggarskjortor, en uppsjö av handskar, skor och hörselskydd och i ett hörn hänger, lite otippat, exklusiva skjortor och kostymer.

Hål i rumpan
– En del företag klär sina receptionister, men då gäller det att välja rätt modell. En kostym i 100 procent ull kan man till exempel lätt nöta sönder i rumpan om man inte ser upp. Ett sådant plagg behöver vila minst varannan dag, konstaterar Linus Larson och fortsätter runt bland galgar och hyllor i butiken i Hammarby sjöstad i Stockholm.

– Livscykeln för ett plagg är i dag bråkdelen av vad det var tidigare. Förr kunde producenterna ta fram en modell som vi köpte in under sju åtta år. I dag är det nya kollektioner varje säsong och ibland även modevisningar med det senaste.

De flesta av hans kunder får sina plagg betalda av jobbet. Och i högkonjunkturen blir varje liten förmån ett sätt att värva de bästa.

– Arkeologer till exempel, det är ju inget hantverksyrke men de behöver ändå bra arbetskläder. Eller som mätingenjörer som trots sina höga löner ofta får plaggen som en löneförmån, säger Linus Larson och visar en så kallad soft shell jacka. Den är mjuk och stretchig men ändå tunn och tydligen också tålig. Och dyr.

– Men inte i förhållande till den mätutrustning som ingenjörerna jobbar med. Och inte i förhållande till arbetskostanden eller hur svårt det är att hitta rätt person för jobbet, säger Linus Larson.

Präglade av sport
Numera finns också en helt annan kategori med dyra arbetskläder. Plagg som inte i första hand sitter bekvämt eller är gjorda av tåliga tyger. Det handlar om märkesplaggen som ofta hämtat sin inspiration från sportens värld.

– Munkjackorna är ju det bästa exemplet. Jag menar, jag har nog aldrig sett en byggnadsarbetare arbeta med huvan uppfälld,
tvärtom ramlar den ner när de böjer sig fram, säger Linus Larson och fortsätter att förklara:

 – En del har kanske börjat jobba i en märkeströja som fått en liten fläck, men många tror jag medvetet förstör sina märkesplagg för att de vill bli uppfattade på ett visst sätt på jobbet. Antingen av kollegorna, kunderna eller av tjejen i hörnet.

Han har själv köpt in just märkesmunkjackor som kostar drygt 600 kronor utan moms. Plus att en hel del av de traditionella tillverkarna har börjat trycka sitt märke i nya former för att haka på trenden. Men bakom en pelare finns fortfarande de helt ohippa collegtröjorna för en hundring kvar.

Och det är de unga killarna som driver utvecklingen framåt. De ratar de gamla klassiska plaggen som mörkblå timmermansblusar eller kornblå overaller med Roy och Roger-vibbar som för tankarna till bilverkstad. Över huvud taget är det, enligt Linus Larson, allt färre som bryr sig om den traditionella färgindelningen efter branschtillhörighet.

Inte helt på
Men trots att Linus Larson själv inte ens är 30 år fyllda står han frågande inför modehajpen:

– Jag har lättare att förstå vitsen med dyra arbetskläder som fyller en praktisk funktion. Typ hörselkåpan med medhörning som gör att en kollega hinner varna en för dumpern som är på väg rakt mot en, konstaterar han krasst, själv för dagen klädd i pikétröja utan tryck och grå arbetsbyxor och svarta skor.

För övrigt skriver jag gärna både puffar och bildtexter om ni bara säger till!

FAKTA: Färgnyckel
Olika hantverksgrupper har genom åren mutat in olika färger som signalerar deras tillhörighet.
Snickare: blått
Golvläggare: grått
Sotare: svart
Målare: vitt

FAKTA: Tidsaxel
Döda och begravda: mekaroverallen
På väg ut: hängsel- och västbyxorna
Tillfällig trend: camouflagemönstret på olika plagg
Still going strong: klassiska blå midjebyxor
Här för att stanna: sportigare jackor, så kallade soft shells
Bubblare: munkjackorna