En livstid på Hall

– Vi försöker vara goda förebilder och finnas till hands när de intagna vill prata, säger Ulf Gustafsson. Om tiden för det minskas ännu mer är kriminalvården på väg tillbaka till ren förvaring, som när jag började. Till vänster om honom står José Blanco. Foto: Jonas Ekströmer/Sccanpix.

Ulf Gustafsson har vistats längre än fångarna på Hall. Med 37 år i yrket har han sett hur kriminalvården har förändrats. Och han är orolig för framtiden.

Det klickar till i gallergrindarna när låsen öppnas. Tre grindar ska passeras innan besökare och anställda ens når centralvakten på Hall, ett av landets säkraste fängelser. Sedan ska mobiltelefoner och ytterkläder låsas in innan säkerhetskontrollen väntar. Även personalen går genom säkerhetskontrollen, efter de uppmärksammade rymningarna från fängelset för tre år sedan.

– I början var jag emot kontrollen av personalen, men det är egentligen inte värre än på en flygplats. Man vänjer sig, säger Ulf Gustafsson, kriminalvårdare och ordförande i Sekoklubben på Hall.

Livstid på Hall
Han började på anstalten 1970 och har under nästan en livstid på fängelset sett en lång rad förändringar och nyordningar. På 1970- och 80-talet handlade det om att få mer vård och vettigare sysselsättning för de intagna.

– Då var vår uppgift mest att se till att de fick mat, inte bråkade och att de knarkade lagom.

Sedan dess har mycket blivit bättre, både för intagna och anställda. Det har blivit mer behandling och vårdarna har blivit kontaktmän med ansvar för ett antal intagna var. De ska finnas till hands och se till att planer för utbildning och arbete följs.

Hinner inte
Men de senaste åren har vårdarna fått allt svårare att hinna med kontaktmannaskapet och ännu värre blir det nästa år. Enligt uppgifter till LO-Tidningen ska Hall spara 6,8 miljoner och 11 vårdartjänster av drygt 200 ska därför försvinna.

– Det är vansinne. Det finns inte en enda tjänst att skära ned på. Vi skulle behöva fler anställda, säger Ulf Gustafsson.

Även om antalet vårdare inte minskat på Hall de senaste åren är det färre som jobbar nära de intagna på avdelningarna. Den senaste trenden inom kriminalvården är nämligen ökad säkerhet. Allt mer personal går åt till centralvakten och andra säkerhetsfunktioner.

José Blanco jobbar i vakten, och när han inte tar emot och kontrollerar besökare håller han koll på bevakningskamerorna.

– Den fysiska säkerheten har höjts, men den dagliga kontakten med de intagna har försämrats avsevärt. Det är också en säkerhetsfråga eftersom kontakten gör det möjligt att känna av stämningen på en avdelning, säger han.

Rymningssäkert
Förutom ökade kontroller har ett nytt skalskydd med stängsel och säkerhetszon byggts utanför det gamla. Och inne på fängelseområdet växer nu ytterligare en mur upp kring det som ska bli Sveriges nya rymningssäkra superfängelse.

Den ökade säkerheten innebär nya arbetsuppgifter för vårdarna och gör att de gamla tar längre tid. De intagna måste numer ledsagas av en vårdare så fort de lämnar avdelningen på väg till arbete, behandlingar och fritidsaktiviteter.

– Säkerheten är viktig, men vi hinner inte med ens den till fullo, och än mindre hinner vi med kontaktmannaskapet. Det blir alltid upp till varje enskild vårdare att prioritera. Resultatet blir ett ständigt dåligt samvete för att man inte hinner med det man ska, säger Ulf Gustafsson.

Intagna irriterade
José Blanco tillägger att de striktare reglerna även irriterar många av de intagna.

– Sluter man till allt för mycket blir det outhärdligt för dem och de tar ut all sin frustration på oss. Det blir ett arbetsmiljöproblem, och skapar dålig stämning på avdelningarna.

Att minska säkerheten är inget alternativ, säger de. Däremot skulle det behövas mer personal för att bedriva bra kriminalvård.

– Om mindre tid läggs på rehabilitering kommer återfallen bli ännu fler i dag. Det vi försöker göra är att vara goda förebilder och finnas till hands när de intagna vill prata. Om tiden för det minskas ännu mer är kriminalvården på väg tillbaka till ren förvaring, som när jag började, säger Ulf Gustafsson.

Läs också: artikeln "Förvaring i stället för vård", 9/11 2007