SISTA ORDET. Landets förtidspensionärer kan tacka socialdemokraterna för att partiet räddat 1,7 miljarder åt dem. Det beror på att socialdemokraterna lyckats förmå den borgerliga regeringen att återgå till de gamla reglerna för beräkning av antagandeinkomst.

Återgången betyder att förtidspensionen ska beräknas på 93 procent av uppskattad inkomst istället för de 80 procent regeringen infört. Inför väljarna har regeringen tvingats erkänna att besparingen var förhastad och dum.

Dagens pensionssystem bygger på en fempartiuppgörelse från nittiotalet. Partierna kom då också överens om att inga ändringar av pensionsvillkoren får göras utan alla är överens om det. Om det är särskilt klokt att partierna på detta sätt utrustat varandra med ett ömsesidigt veto kan diskuteras.

Å ena sidan är det värdefullt med en politisk samsyn om pensionerna. Folk ska kunna lita på att pensionen blir ungefär vad som utlovats.

Å andra sidan leder det ömsesidiga vetot till att förbättringar av systemet kan förhindras av en minoritet. Även förändringar som inte kostar staten ett öre är svåra att genomföra.

800 fonder att välja mellan
Ett av de mest tossiga inslagen i vårt pensionssystem är tvånget att använda 2,5 procent av lönen till spekulation i aktier. Den så kallade premiepensionen kommer visserligen bara att svara för en mindre del av den framtida pensionen, men hur stor denna del blir beror av slumpen.

Det finns nära 800 premiepensionsfonder att välja mellan. Ingen – inte ens den bästa expert – kan veta vilka som kommer att gå bra och vilka som kommer att gå dåligt. Staten har anordnat ett lotteri där vissa kommer att ha tur och andra otur. Och för dem med otur kan det handla om kännbara förluster.

Premiepensionsmyndigheten, PPM, har nu upptäckt att många av dem som gjorde ett aktivt fondval år 2000 och sedan inte ändrat sig har förlorat mycket pengar. PPM har därför skickat ut ett brev till 600 000 personer och rått dem att tänka över sitt val. Och det är nog klokt, men att de skulle ha större lycka denna gång är inte säkert – de deltar ju i ett lotteri.

Fondbolagen de enda som är säkra på att tjäna pengar
De enda som garanterat tjänar pengar på premiepensionen är fondbolagen. Det gör de genom att de tillåts ta ut alldeles för höga avgifter.

Fonder med höga avgifter går inte bättre än fonder med låga avgifter, snarare tvärtom. Statistiskt sett betyder därför en hög avgift att spararen berövas en större andel av sitt pensionskapital än nödvändigt. Fondförvaltarna tillåts helt fräckt stoppa titotuentals kronor av individens sparkapital i egen ficka.

De enda som viss säkerhet kan överblicka sin egen PPM-pension är de som inte alls valt någon fond. Dessa ungefär två miljoner soffliggare placeras automatiskt i premiesparfonden som sköts av Sjunde AP-fonden.

Sjunde AP-fonden mål är att alltid ge en avkastning som är minst i nivå med genomsnittet av allt annat fondsparande. Den har en rekordlåg avgift, bara 0,15 procent. Hittills har Sjunde AP-fonden lyckats väl. Den har till och med gett en högre avkastning än snittet för de 800 PPM-fonderna.

Riksdagen inskränker valfriheten
Riksdagen har av outgrundlig anledning bestämt att den som en gång gått ur premiesparfonden aldrig får återvända. Varför denna inskränkning av valfriheten?

För många som tröttnat på att bli skinnade av fondbolagen vore ett återinträde det klokaste av alla val. Men riksdagen har riggat systemet så att kloka val förhindras. Vi ska alla tvingas delta i lotteriet vare sig vi vill det eller ej.