Ministrar som har svart arbetskraft boende i källaren, ministrar som konsekvent smiter från TV-avgiften, ministrar som gör sig en förmögenhet på sjaskiga oljeaffärer – och nu ett gäng statssekretare som alla i varierande omfattning köpt svartjobb. Och så alla dessa skruvade ursäkter och krystade bortförklaringar.

Den borgerliga alliansen säger sig värna dygder som flit och hederlighet. Men efter den senaste veckan är det ingen som kan ta den på allvar.

Ett viktigt inslag i alliansens politik har varit dess kampanj mot bidragsfusk och missbruk av de sociala systemen.

Kampanjens syfte har dock inte främst varit att åstadkomma bättre kontoll och övervakning. Målet har varit att skapa psykologiska förutsättningar för en nedrustning av socialförsäkringarna så att det blir möjligt att sänka skatterna för dem som tjänar mest.

För det är ju vad det har handlat om. För att några arbetslösa fuskar med a-kassan, ska alla arbetslösa straffas med sänkt ersättning. För att några fuskar med sjukpenningen, ska alla sjuka straffas med sämre sjukförmåner.

Skatterabatt på 100.000 kronor om året
Till råga på allt ska en del av inbesparingarna i de sociala systemen användas till att ge en skatterabatt upp till 100.000 kronor per år åt den överklassfamilj som anställer en piga. Detta påstås leda till att överklassen inte frestas anlita svart arbetskraft.

Idén att motverka ekonomisk brottslighet genom att skattebefria brottslingarna är en kriminalpolitisk innovation, värdig vår nuvarande regering.

Det påstås ibland att skattesystemet är så krångligt att det är omöjligt för vanligt folk att följa reglerna. Det är inte sant, utom möjligen på en punkt. Vilka regler som gäller vid byte av tjänster mellan släkt och vänner är otydliga. Men här rör det sig om transaktioner som i regel är så obetydliga att de inte alls borde vara skattepliktiga.

En helt annan sak är det systematiska utnyttjandet av svart arbetskraft som en del m-politiker ägnat sig åt. Finansminister Anders Borg medger ”att den här typen av affärer, som jag själv bidragit till, är inte bra för skattemoralen”.

Det är dock inte bara skattemoralen som tagit skada. När välavlönade medborgare tror sig kunna bryta mot lagarna och slippa undan med en åthutning eller löjligt låga böter utmanas människors rättskänsla.

Parti för lag och ordning
Den gamla politiska högern framställde sig som ett parti för lag och ordning. Ibland stod det bara för trista krav på hårdare tag och mindre dalt med brottslingar, men hos mer genomtänkta konservativa fanns också ett äkta intresse av att värna rättsstatens principer.

För de nya moderaterna verkar laglydnad vara något de förväntar sig av andra, men inte av sig själva. Det räcker inte med att de som innehavare av regeringsmakten kan driva igenom lagar som ekonomiskt gynnar dem själva och de bäst ställda. Om de även kan roffa åt sig lite olagliga pengar vid sidan om, så drar de sig inte för det.