Dags att socialdemokraterna omprövar poltitiken för arbete
I borgerliga medier är det socialdemokratiska rådslaget redan intecknat som en metod för att driva politiken åt höger, genom att anamma borgerliga synsätt. Denna mediala vinkling påverkar i sin tur kraftigt alla andra medier – eftersom de borgerliga har en sådan dominans.
Ett tydligt exempel är hur rådslaget om jobben skildras. Det normala reportaget återges utifrån att en omprövning är på gång i socialdemokratin och att detta bevisas genom att en ledande person får säga att socialdemokraterna inte ställt tydliga krav på individen. Slutsatsen är då given – socialdemokraterna ska anamma en borgerlig syn på jobben och arbetslinjen.
Låt oss se lite närmare på sakfrågan. Är det så att arbetarrörelsen varit dålig på att ställa krav på individen? Nej, knappast!
Arbetslinjen så som den utvecklats inom arbetarrörelsen kan något förenklat sägas handla om två grundprinciper. Den ena är att individen har en skyldighet för sin egen försörjning. Den andra att samhället har en skyldighet att se till att individen kan skapa sig sin egen försörjning. Det betyder att individen ska erbjudas aktivt stöd. Det innebär hjälp till självhjälp och därmed att individens rätt till arbete förverkligas även i praktiken.
Om det är något som präglat den socialdemokratiska politiken under perioden 1994–2006 så har det varit fokus på den första delen genom ökade krav och tvångsåtgärder mot individen. Sänkt a-kassa, avtrappade ersättningsnivåer, skärpta krav på anvisningar med mera.
Det är klart att i jämförelse med dagens borgerliga regering bleknar dessa ökade krav, men det är ändå viktigt att slå fast att detta dessvärre också varit en inriktning hos socialdemokratin. Min poäng är att det inte varit brist på krav på individen som präglat den socialdemokratiska politiken. Det är på den del som rör samhällets skyldigheter som bristerna har funnits. Främst för att den ekonomiska politik som fördes inte kunnat ge full sysselsättning. Men också för att samhällets resurser till arbetsmarknadspolitik, företagshälsovård, rehabilitering, arbetsprövning med mera har eftersatts.
I en offentlighet som inte dominerades av borgerliga hårdvinklingar skulle förmodligen standardreportaget ha följande vinkel. Rubriken skulle kunna vara densamma: ”Socialdemokraterna omprövar sin politik för arbete.”
Däremot skulle anslaget vara följande:
”Vi har alltför ensidigt ställt krav på individen. Vi har varit för dåliga på att föra en ekonomisk politik som leder till full sysselsättning. Och vi har varit för dåliga på att genom aktiva och verkningsfulla åtgärder inom arbetsmarknadspolitik, rehabilitering och företagshälsovård erbjuda arbetslösa omställningsmöjligheter, säger ledande företrädare i rådslagsgruppen för arbete.”
Man kan ju alltid hoppas!
Stefan Carlén
Förbundsekonom på Handels
