Fackets röst värd att värna

Susanna Alakoski. Foto: Scanpix.

MEDIALOG. Susanna Alakoskis inlägg i LO-Tidningen nr 33 (se länk nedan) om att skrota fackföreningstidningarna för en enda vänsterliberal dagstidning andas välvilja men faller pladask på aningslöshet och okunskap. Upplöser man de enskilda fackens tidningar för en enda tidning behöver man inte vara någon ärrad sossemurvel för att se vartåt det lutar.

De tilltalande visioner som Alakoski målar upp och som redan i dag tillgodoses av fackföreningspressen, om ”folks vardag på toalettpappersfabriken etc.” kommer snart att få stryka på foten för dagstidningens krav på sig att förmedla just dagstidningspolitik och dagshändelser.

För se, en dagstidning är något annat än fackföreningspress. Där kan medlemmarna som har behov av att identifiera sig med sin yrkeskår och få information om de stora förändringarna på arbetsmarknaden alltid kräva att just deras vardag skildras, de blir synliggjorda. Där räcker inte de riktade medlemsblad som Alakoski föreslår långt.

Fackföreningarna utgör i dag arbetarklassens viktigaste organisationer. I omvärlden tilltar trakasserierna mot fackligt aktiva, antalet mördade aktivister har ökat med 25 procent jämfört med förra året, enligt IFS senaste rapport.

Att i en tid när facket förlorar mark mot kapitalet lägga ner fackens enda röster får det att dra isande kallt åtminstone i mitt hjärta.

Läs också: Alakoskis artikel "Chocka Sverige för fan!", 19/10 2007
Läs också: medialoginlägget "Amerikaniseringen av våra hjärnor", 26/10 2007

Lena Kallenberg
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktionen