/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/ht2007/scehstrom_4407.jpg
Fredrik Reinfeldt och Ulrica Schenström vid ett besök i Köpenhamn. Foto Björn Larsson Ask/Scanpix.


KOMMENTAR. Statssekreteraren i statsrådsberedningen, tillika regeringskansliets högste säkerhetschef, Ulrica Schenström, har ertappats på dojan, hånglande med en TV4-reporter på en Stockholmskrog. Episoden belyser på ett intressant sätt regeringens krishanteringförmåga och utnämningspolitik.


Fredrik Reinfeldt första kommentar var att krogbesöket var ett uttryck för ”en normal professionell relation” mellan dessa två personer. Svaret var inte lyckat. Den naturliga följdfrågan från frågvisa journalister blev vad moderaterna isåfall anser känneteckna en icke normal professionell relation.

Fredrik Reinfeldt övergick då till att aggressivt anklaga journalisterna för att fara med osanning när de påstod att statssekreteraren varit mer än salongsberusad. Inte heller den försvarslinjen var lyckad.

Schenströms dryckesbroder, TV4-reportern Anders Pihlblad uppgav att hon inte var redlöst berusad men väldigt glad i hatten. Med tanke på alla de kroggäster som bevittnat det glada paret var det utan tvivel klokt att medge att de tagit sig en rejäl bläcka.

Vägrar hårdnackat
Flera tidningar, oppositionspolitikern Håkan Juholt och den tidigare kd-ledaren Alf Svensson har nu begärt besked om Schenström hade jourtjänst under krogkvällen. Fredrik Reinfeldt har hittills hårdnackat vägrat att besvara frågan. Han hänvisar till att alla uppgifter om regeringens säkerhetsorganisation är sekretessbelagda.

Det håller inte. Ingen har begärt att regeringen ska avslöja i detalj hur säkerheten vid regeringskansliet är organiserad. Det enda som efterfrågats är ett rakt besked om Schenström ansvarade för rikets krisjour eller inte den aktuella kvällen. Svaret på den frågan är av stort allmänintresse. Om Reinfeldt tror sig kunna krypa bakom hemligstämplar förvärrar han bara sin sak.

Försökte blanda bort korten
Fredrik Reinfeldt ägnade sig före valet med stor iver åt att förfölja Schenströms företrädare, Lars Danielsson. Efter valet, när två av hans egna statsråd tvangs avgå efter att ha avslöjats som licensskolkare och köpare av svart arbetskraft, hade han det dåliga omdömet att försöka blanda bort korten genom att återuppta förföljelsen av Danielsson.

Lars Danielsson fick sin tjänst därför att han var en plikttrogen arbetsmyra, med stor utrikespolitisk kompetens. Om Reinfeldt velat få en lika kvalificerad medarbetare kunde han valt denne bland någon av regeringskansliets många dugliga chefstjänstemän. I stället utsåg han en oerfaren mediekonsult till regeringskansliets mest ansvarsfulla och krävande uppdrag. Så gick det som det gick.