/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/ht2007/konst_2_4407.jpg
/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/ht2007/konst_1_4407.jpg
De två målningarna som nu plockas ner från väggarna i Folkets Hus i Stockholm. Foto: Scanpix.

Många politiskt färgade tavlor har plockats ned i takt med att arbetarrörelsens sålt sina lokaler. Men i Stockholm drivs fortfarande konferensanläggningen i Folkets hus av arbetarrörelsen. Ändå tas beslutet att ta ned de två största arbetarmålningarna i kongressalen.

Det är den fem meter breda demonstationsmålningen av Albin Amelin, och Sven X-et Erixons målning med bilder från apartheidregimen i Sydafrika.

– Vi kommer att ha kvar över 300 verk, men just dessa två ska tas ned, säger Elisabeth Brandt Ygeman, ordförande i Folkets hus styrelse.

– I dag är det bara mellan17 och 18 procent av kunderna som har en arbetarrörelseanknytning. Det är mer som att arbetarrörelsen äger ett konferenscentrum. Då är det frågan om det just är där som arbetarrörelsens konstskatter ska finnas.

– I kongressalen är konsten inte heller tillgänglig för allmänheten, och de flesta som hyr lokalerna har ändå draperier förhängda framför målningarna. Jag har visionen av något mer offentligt ställe i Stockholm för den här typen av konst, säger hon.

"Ska vara stolt"
Margareta Ståhl på Arbetarrörelsens arkiv har redan fått ta emot mängder av arbetarrörelsemålningar från Folkets hus runt om i landet, men tycker tavlorna i Stockholm bör få vara kvar.

– Det är naturligtvis tråkigt. Man ska vara stolt över sin historia, annars kan man inte förstå samtiden, säger hon.

Ännu mer kritisk är Kjersti Bosdotter, kulturansvarig på IF Metall.

– Det är skrämmande. Om man plockar ned konst för att rädda den vid försäljning är en sak, men här är det Folkets hus själva som tar ned konsten.

– Vi skäms för våra bilder och för det som på något sätt uttrycker våra idéer.

"Som en skändning"
Kjersti Bosdotter pekar på att arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen har en stor målning av en 1 maj-demonstation av Amelin i sina lokaler på Blasieholmen.

– Men här plockar vi ned verk från våra egna lokaler. Det är som en skändning. Som om storstrejken aldrig ägt rum.

För drygt tio år sedan försågs målningarna med draperier som kunde dras för när kunderna ville. I dag måste en kund säga till om draperierna ska vara fråndragna.

Enligt Elisabet Brandt Ygeman är draperierna ytterligare en anledning till att ta bort tavlorna.

– Vi tar inte bort målningarna för att vi skäms, men dels är det bra konst som i dag är alltför undanskymd och dels mår de inte bra av att hänga bakom draperier, säger hon.

Redan tidigare har Folkets hus i Stockholm tagit ned politiska tavlor från sina väggar. Under hösten försvann också statyn av en hamnarbetare från Folkets hus port. Den står i dag i en grässlänt tvärs över gatan.

Bitter eftertanke
Amelins demonstrationsmålning var ursprungligen en gåva från Svenska Metallarbetarförbundet. Albin Amelin var själv med och
skar bort ett stycke av tavlan för att den skulle få plats på väggen i Folkets hus.

– Det är nästan så man har lust att återkräva donationen, säger Kjersti Bosdotter, men naturligtvis bör målningen över huvud taget inte plockas ned.

Målningarna ska tas ned någon gång under december. Tills vidare ska de föras till Grängesberg och förvaras där i väntan på framtida öde.

FAKTA:
Albin Amelin (1902-1975) målade i expressionistisk anda, bland annat monumentala arbetarbilder. Konstnären och professorn Sven X-et Erixon (1899-1970) var svåger med Amelin.

Läs också: kommentaren "Obsceniteten borde vara ett föredöme", 31/10 2007