”Vi måste stå upp mot förtrycket”

Maung och Min Min säger att mycket drastiskt har försämrats i Burma under senaste åren. Ekonomin är i brant fall och en majoritet av befolkning tvingas klara sig på mindre än två dollar om dagen. ”De galna militärerna som styr vårt land satsar halva statsbudgeten på militären”. Foto:Leif Hansson.

Trots stora risker tog sig Min Min Aung och Maung över gränsen från Burma till Thailand i förra veckan. Deras mål var Bangkok – och det burmesiska sjömannafackets tredje kongress.

Om de hade upptäckts skulle de omgående ha fängslats. I militärdiktaturens Burma är fackligt medlemskap förbjudet. Fackföreningar kallas för terroristorganisationer.

– Jag ville delta i kongressen till varje pris, säger Min Min. Men för att ta mig över gränsen var jag tvungen att muta tulltjänstemän.

Totalt deltog sju medlemmar som i dag bor i Burma när fackförbundet SUB, Seafarers Union of Burmavar hade sin kongress. De berättade om den senaste utvecklingen i landet efter förra månadens stora demonstrationer.

Tusentals ännu fängslade
Enligt Min Min och Maung dödades mellan 200 och 300 människor av militären i samband med demonstrationerna. Ytterligare ett par hundra har mördats i fängelser under den senaste tiden. Omkring 6.000 sitter fortfarande fängslade.

– Vi får senaste nytt om vad som händer runt om i Burma på tehus som är populära träffpunkter, säger Maung.

– Jag har sett åtskilliga bilder på döda demonstranter på olika mobiltelefoner. Flera av mina vänner som demonstrerade jagas av säkerhetstjänsten, och har tvingats gå under jorden.

Fortfarande gör militären varje natt razzior i Burmas större städer, och tar sig in i bostäder i jakten på oppositionella.

– Den morgon jag hade tänkt ansluta mig till proteströrelsen hade utegångsförbud införts i vår stadsdel som var av omringad militären, säger Min Min.

Jobbet hänger löst
Maung, som arbetar på ett statligt varv i Rangoon, är märkbart nervös under vårt samtal.

– Avslöjas det att jag är med på en facklig kongress kommer jag att fängslas. Då lär jag aldrig få det sjömansjobb jag drömmer om.

Till sjöss skulle jag äntligen kunna tjäna litet pengar. På varvet där jag varit i 13 år är min lön inte ens fem USA-dollar i månaden.

– I praktiken är det närmast ett slavarbete.

Min Min däremot arbetar sedan sex år som motorman på bekvämlighetsflaggade båtar. Han berättar att sjömanslönen på drygt 600 dollar i månaden är mångdubbelt högre än för ett jobb i land. Men av lönen betalar rederiet varje månad över tio procent direkt till Burmas militärer.

– När jag hörde talas om SUB blev jag genast medlem, säger han. Vi måste på alla sätt stå upp mot förtrycket i mitt land. Jag försöker hela tiden informera mina vänner både i Burma och ombord på båtar om hur viktigt det är att kämpa för demokrati. Men tyvärr har militären regerat med terror i 45 år. Människor har skrämts till tystnad.

Ständig riskbedömning
Han gör klart att han aldrig tänker sluta slåss för mänskliga och fackliga rättigheter, eller för att Burma ska återfå demokratin:

– Jag vill att min lilla son som är tre år ska få växa upp i ett fritt land. Samtidigt är det farligt att propagera för fackliga rättigheter och det gäller att inte ta onödiga risker.

– Visst är jag rädd ibland, men jag är beredd att ta konsekvenserna om jag upptäcks, säger Min Min.

Efter kongressen fick Min Min och Maung åter göra den riskfyllda resan tillbaka till Burma och Rangoon. Burmesiska vänner som är flyktingar i Thailand fick ta hand om deras kongresspapper. I Burma räcker det att ha fackliga dokument på sig för att dömas till långa fängelsestraff.

Fotnot: Min Min och Maung kan av säkerhetsskäl inte använda sina riktiga namn.

FAKTA: Slavarbete utan lön är vanligt
Burma har drygt 50 miljoner invånare och är ett av Sydostasiens fattigaste länder. Landets styrs sedan 1965 av en militärdiktatur. Aung San Suu Kyis parti NLD vann en jordskredsseger i allmänna val 1990. Militärerna underkände då valresultatet och Aung San Suu Kyi, som senare fick Nobels fredspris, har sedan dess suttit i husarrest.

Demokratiska och fackliga organisationer är förbjudna. En rapport från FN-organet ILO visar att tvångsarbete, i praktiken slavarbete utan lön, är vanligt på många håll i Burma.

När munkar över hela landet i förra månaden tog initiativ till massdemonstrationer med krav på demokrati slogs protesterna brutalt ned.

Läs också: artikeln "Burma har något att ge västvärlden", 22/10 2007

Lennart Johansson
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen