Barnen bygger för livet och framtiden

– Ljusbron är inte bara en bro, den är de känslor och upplevelser som finns omkring dem, säger pedagogen Mia Mylesand. Konstruktören Marcos Cruz visar för kompisarna Hugo Arvidsson till vänster och Svante Janefrid. Flickorna hade gått hem för dagen när LO-Tidningen var på besök. Foto: Eva Finder/Scanpix.

När Mia Mylesand började på förskolan Trollet var det främst killar som byggde med klossar. Nu konstruerar alla barn. Metoden är slagbar, tycker hon, men kräver medvetna pedagoger.

– Det är en ljusbro, säger Marcos Cruz och visar hur en legofigur kan ta sig genom ett genomskinligt plaströr med en ljusslinga inuti, mitt i landskapet av klossar, tygblommor, rullar, prismor och plastbitar.

Förskolläraren Mia Mylesand kommenterar konstruktionen: Hur ska bilarna och personerna ta sig upp på den höga bron?

I mitten av 1990-talet  kom hon som nästan nyutbildad till den Reggio-Emiliainspirerade förskolan Trollet i Kalmar. Då genomfördes olika teman, men när det var dags för byggprojekt utgick de ofta från pojkarnas önskemål. Reflexion saknades. Nu är det annorlunda. Konstruktion har blivit en del av förskolans egen läroplan och ett verktyg för barns utforskande.

Olika krav
Ett längre bygge bestod i att göra en modell av den egna förskolan under tiden att den verkliga revs och byggdes upp på nytt. Då blev barnens byggande angeläget för såväl flickor som pojkar.

– Men flickorna ville ha andra saker, annat material, färgade klossar, vackra saker som blänkte och lyste, säger hon.

De hade inte lockats av de fyrkantiga enfärgade klossarna.

– Jo, jag generaliserar nu, medger hon.

För samtidigt som hon själv vill se barnen som individer, är det ibland nödvändigt att generalisera för att se mönstren. Och om bygget till en början förändrades med flickorna – det byggdes inte bara ett hus med en dörr, det byggdes känslor och upplevelser – så är det numera ingen skillnad på hur tjejer och killar bygger, säger Mia Mylesand.

– När man hittar den brytpunkten, där det inte blir könsrelaterat utan handlar om individen, varje barns intresse, då blir byggena en oslagbar mötesplats, säger hon.

Resultat som syns
Barnen lär sig teknisk konstruktion, geometri och matematik, men också språk, empati och samarbete. De blir problemlösare, bygger en förståelse för samhället. Uppgiften att bygga sin egen skugga tog två dagar för femåringarna att lösa med gemensamma krafter. Nu sitter kaplastavarna på väggen fästa med häftmassa.

Mia Mylesand och förskolan Trollet arbetar Reggio Emilia-inspirerat. Framför allt handlar det om ett förhållningssätt, att de vuxna lyssnar på barnen och ser dem som medmänniskor. När förskolan byggdes om gjordes en avdelning för varje ålder med anpassade bygghörnor.

För Mia Mylesand är det viktigt att säga förskola och inte dagis. Det handlar inte om en nästan som hemma-miljö med extramammor, soffor och böcker, utan om att pedagoger finns till för barnen i en kreativt utmanande miljö, och att de erbjuder andra saker än föräldrarna förmår.

Själv engagerar hon sig särskilt för ett jämställt tänkande. Vilket inte går av sig självt ens på en medveten förskola som hennes.

– När man pratar jämställdhet så värderas det många gånger i positivt och negativt.

Evigt samtalsämne
Själv tycker hon att frågan ständigt ska debatteras. Förskolan ska vara till för alla men hur når man dit?

– Ju mer jämställdhet man diskuterar ju mer hamnar man i sitt privata, hur man har det hemma. Men det ska vi inte. Det står i läroplanen att förskolan ska motverka stereotypa könsroller.

Också kontakten med föräldrarna spelar in, hur de ser på pedagoger och barn utifrån kön. Och besökare har sagt att ”gamla” Trollets miljö kändes pojkaktig.

– Men när vi frågar vad som saknas säger de saker som strykbrädor. Och då undrar man, vad handlar det om?

Hennes eget arbetslag har noga övervägt bygghörnorna och det faktum att de står för en traditionellt manlig värld. För att de ska fungera krävs en bra pedagog.

Om en dockhörna på samma sätt skulle kunna vara en bra mötesplats är pedagogerna oense om. Värderingar läggs kring den omvårdnad som dockan står för.

– Jag har själv svårt att ta ställning där. Det handlar om sammanhang, var du placerar den, vilket material dockorna är gjorda i, vad den symboliserar, om pedagogerna gör något aktivt med dockorna eller låter barnen vara själva med dem, säger Mia Mylesand.

FAKTA: Bildpedagogik
Reggio Emiliapedagogiken startade 1963 som ett projekt vid de kommunala daghemmen i staden Reggio Emilia i Italien. Syftet med pedagogiken är att utveckla barnens alla uttrycksmöjligheter. Förskolorna arbetar tematiskt och ofta med att skapa bilder och annat.

Mia Mylesand har samlat sina och förskolan Trollets erfarenheter i boken Bygg och konstruktion i förskolan.

Källa: Nationalencyklopedin.

Läs också: mer om hur förskolan Trollet arbetar på Kamlar kommuns hemsida