Bild:

FRITT VALT ARBETE. Idén om det goda arbetet med lagarbete, arbetsrotation och självbestämmande grupper föddes i gruvorna i Wales på 1940-talet.

I South Yorkshires kolgruvor jobbade arbetarna utan förmän, växlade om vid olika arbetsuppgifter och fungerade som självständiga lag. Jämfört med andra gruvor bröt de mer kol, och hade färre sjukskrivningar samtidigt som säkerheten var bättre. Detta sätt att organisera arbetet döptes till den sociotekniska skolan – som stod i bjärt kontrast till den så kallade tayloristiska. Den sociotekniska skolan hävdade att industriell framgång skapades genom frigörelse av människan medan den tayloristiska utgick från att människan i grunden är lat, försöker fuska och därför behöver övervakas.

I början av seklet förstärkte tayloristerna den långt drivna uppdelningen av arbetsmomenten som redan fanns inom industrin. Ett klassiskt exempel på det är biltillverkaren Henry Fords bilfabriker i USA med rullande band.

Det löpande bandet kom till Sverige på 50-talet och då tillsammans med tidsstudiemän. Efter ett antal år var det uppenbart att det skapade en massa problem: sjukskrivningar, stor personalomsättning, sämre produktivitet.

På 1970-talet provade Volvo i Kalmar den andra vägen, den sociotekniska, med självstyrande arbetsgrupper. På 80-talet lanserade den fackliga rörelsen, med mycket buller och bång, Det goda arbetet. Tanken var att självstyrande grupper skulle ta hand om allt från produktion och planering till ordermottagning och kundkontakter.

I dag hävdar många att det skett en återgång till att stycka upp arbetsmomenten. ”Det goda arbetet kom, segrade och försvann”, lydde rubriken på ett reportage som LO-Tidningen gjorde 2002 i de tomma lokalerna där Volvos Kalmarverkstad en gång låg.

Läs också: artikeln "Delsbo har sett ljuset", 25/10 2007
Läs också: artikeln "Fackets representant kvar på nåder", 5/5 2007
Läs också:  artikeln "Här behövs inte facket", 5/5 2006