Det har under lång tid förts fram långtgående krav på att försvaga fackets möjligheter att agera för sina medlemmars bästa. När man under året hört ledande företrädare för facket uttala en vilja att diskutera förändringar så blir jag orolig. Inte så att det är fel att modernisera huvudavtalet, men det gäller verkligen att veta vad man vill innan sådana samtal startar.

För mig känns det som om LO redan från starten är på defensiven när man nu är på väg att tillsammans med PTK sätta sig ner med Svenskt Näringsliv.

Man bör ha i åtanke att Svenskt Näringsliv tar detta initiativ styrkta av en löntagarfientlig regering. De räknar naturligtvis med att dra sitt strå till stacken för att försvaga arbetarrörelsen och för att göra det möjligt för Reinfeldt att genomföra regeringens program.

Historiskt har alltid en kamp om makten på arbetsplatserna förts mellan arbete och kapital. Men genom den svenska modellen har olika intressen kunnat balanseras hyggligt. I grunden har det funnits ett gemensamt intresse av att verksamheten i företagen ska rulla och gå, generera vinster, arbetstillfällen och skatteinkomster för stat och kommun. Men när produktionsresultatet ska fördelas ställs saken alltid på sin spets.

Alla har tjänat på den svenska modellen
Förhandlingar om fördelning av mervärdet har förts sen urminnes tider. Resultatet av dessa förhandlingar har båda parter kunnat leva hyggligt med tack vare växelvisa framgångar och konstruktiva kompromisser. Alla i välfärdssverige har till syvende och sist tjänat på den svenska modellen.

Nu höjs mäktiga röster i arbetsgivarvärlden om krav på inskränkningar i löntagarnas möjligheter att agera för att försvara rättvisa villkor i arbetslivet. Attackerna mot kollektivavtalen och arbetsrätten och mot mänskliga arbetsvillkor tilltar i styrka.

Globaliseringen har inneburit att kapital och näringsverksamhet kan flytta till länder med svagare fackföreningar, lägre miljökrav och tunnare demokratiska styrelseskick. Allt för att minimera kostnaderna och maximera profiten – och behålla vinsterna i den egna plånboken.

Hårresande förslag i debatten
Även arbetskraften rör sig idag enklare över nationsgränserna. Vilket i grunden är positivt. Men det innebär även att människor från låglöneländer gärna kommer hit och arbetar under betydligt sämre villkor än de vi har avtalat om.

Dagligen och stundligen kommer rapporter om att entreprenadföretag tar över delar av verksamheten inom större industriföretag. Detta innebär förhandlingar om avtalsfrågan och dessa förhandlingar går inte sällan synnerligen trögt, viljan att nå fram till överenskommelser är ofta obefintlig.

De förslag som florerar i debatten är många gånger fullkomligt hårresande. Möjligheten till sympatiåtgärder ska tas bort eller möjligen ”bara” begränsas. Facket ska inte ha rätt att vidta åtgärder mot en arbetsplats där de inte har några medlemmar.
Självklart är det så att mindre nogräknade företag försöker gå fria från facklig bevakning genom att enbart anställa personer som inte är fackanslutna, vilket innebär det en enorm press på individen att inte ta steget in i facket.

Utan sympatiåtgärder minskar fackets handlingskraft
Om inte den fackliga organisationen har möjlighet att vidta sympatiåtgärder så minskas möjligheterna drastiskt att agera och sätta in verkningsfulla åtgärder.

En sådan utveckling leder till att medlemskapet i fackföreningen inte ger medlemmarna det skydd de har rätt att förvänta sig, vilket ökar risken för att människor vänder facket ryggen.

Den borgerliga alliansen och Svenskt Näringsliv har uppenbarligen satt upp detta som ett politiskt mål. Genom att vidta några strategiskt valda förändringar vrider man viktiga verkningsfulla vapen ur våra händer. Godtycket och direktörsmakten kan breda ut sig i näringslivet.

Nej, så kan vi inte ha det. Nu måste vi från fackets sida spotta upp oss och försvara och förbättra spelreglerna på den svenska arbetsmarknaden. På väg in i förhandlingar måste LO uppträda med större tydlighet, tala klarspråk.

Lennart Olovsson
Före detta avtalssekreterare i Pappers
Skriv ett e-postbrev till redaktionen