Det föds allt färre barn i Europa. Allra lägst är födelsetalen i länder som saknar en utbyggd barnomsorg. Sambandet gäller både för rika EU-länder som Italien, Tyskland, Spanien och Österrike och fattiga EU-länder som Portugal, Polen, Tjeckien och Slovakien.

I alla dessa länder föds bara mellan 1,2 och 1,4 barn per kvinna. Endast tio till femton procent av barnen under tre år har tillgång till barnomsorg.

Uppgifterna kommer från SCB:s utmärkta tidskrift ”Välfärd”. I det senaste numret resonerar forskaren Livia Oláh om hur denna nya kris i befolkningsfrågan påverkar ländernas ekonomiska utveckling och sociala standard.

Hon framhåller att när födelsetalen sjunker under 1,5 barn per kvinna passeras en kritisk gräns. Om fertiliteten under en längre tid är så låg möter länderna svåra omställningsproblem. De hinner helt enkelt inte anpassa sig till så dramatiska demografiska förändringar.

Färre i arbete ska försörja fler
Å ena sidan växer i dessa länder antalet pensionärer snabbt genom att livslängden ökar. Å andra sidan minskar antalet personer i arbetskraften ännu snabbare, dels genom stora pensionsavgångar, dels genom att de uppväxande barnkullarna blir allt mindre.

Resultatet blir en krympande produktion samtidigt som välfärdsutgifterna för äldreomsorg och pensioner ökar snabbt. Till en del kan de ekonomiska problemen bemästras genom ökad arbetskraftsinvandring. Men det är knappast en lösning för de länder i vilka fruktsamheten fallit under den kritiska nivån; det skulle förutsätta en långt större invandring än de kan hantera.

Enligt den pompösa Lissabondeklarationen är målet för EU att gå i spetsen för världens ekonomiska utveckling. Men det är en dröm utan verklighetskontakt. Med dagens låga födelsetal väntar istället ekonomisk stagnation i många länder.

I ungefär hälften av EU-länderna föds omkring 1,8 barn per kvinna, vilket demograferna räknar som en rimlig fruktsamhetsnivå. Utmärkande för länder som Danmark, Holland och Sverige är att de har en väl utbyggd barnomsorg och en hög andel förvärvsarbetande kvinnor i åldern 20 till 40 år.

Bra barnomsorg räcker inte – politiken måste underlätta kombinationen av förvärvsarbete och föräldraskap
Tillgången till barnomsorg är inte enda förklaringen. Det krävs även en familjepolitik som underlättar kombinationen av förvärvsarbete och föräldraskap och att männen delar ansvaret för familj och hushåll med kvinnorna, konstaterar Livia Oláh i sin artikel.

Sett i ett europeiskt perspektiv kan vi utan tvivel vara stolta över vår familjepolitik. En generös föräldraförsäkring, bra tillgång till dagis och barnbidrag har uppmuntrat både barnafödande och förvärvsarbete. Uttaget av föräldraförsäkringen börjar bli mer jämställt, även om utvecklingen går alltför långsamt.

Om vi ytterligare vill förstärka familjepolitiken bör vi fortsätta på den inslagna vägen.

Det är dock inte den borgerliga regeringens idé. Den vill nu införa ett kommunalt vårdnadsbidrag som kommer att fungera som en kvinnofälla. I många kommuner sker besparingar i barnomsorgen.

Vårdnadsbidraget hör inte hemma i ett modernt samhälle
Det kommer säkert att ta tid att i grunden förändra svensk familjepolitik. Den nuvarande ordningen är alltför uppskattad av barnfamiljerna för att större förändringar ska vara politiskt möjliga. Men den inriktning som den borgerliga alliansen valt är illavarslande.

En EU-anpassning av familjepolitiken drabbar inte bara barnfamiljerna utan är även ett hot mot den framtida välfärden. Vårdnadsbidraget hör inte hemma i ett modernt samhälle.