KOMMENTAR. ”Politisk islam” har blivit liktydigt med extremism eller till och med terrorism. Det är få som associerar begreppet till den svenske miljöpartisten Mehmet Kaplan eller den brittiske antikrigsaktivisten Salma Yaqoob. Trots att de båda onekligen är muslimer som sysslar med politik och således ”politiska muslimer”.

Islamofobin i Västvärlden växer dagligen och späs på av politiska krafter som önskar demonisera muslimer av olika anledningar. Att kalla muslimer med en oppositionell agenda för ”islamister” är ett bekvämt sätt att avfärda dem. Tekniken används med framgång i USA mot muslimska välgörenhetsorganisationer och mot intellektuella såsom Tariq Ramadan.

Men är alla farliga, extrema muslimer hjärnspöken? Finns det inget som helst fog för fobier? Guillou ger inget klart besked i sin senaste roman Fienden inom oss. Handlingen bygger på verkliga fall med terrormisstänkta i Sverige. Till exempel de två irakierna som använde ”tvättmedel” som kodord för ”sprängmedel”.

Guillou tycks dock anse att det allvarligaste hotet mot vår demokrati och rättssäkerhet inte är muslimska terrorister utan själva terrorbekämpningen. Staten använder sig av en hotbild för att införa allt fler åtgärder som inskränker medborgarnas frihet.

I viss mån är jag benägen att hålla med. Men jag tycker att Guillou går för långt i sin nästan hånfulla kritik av Säpo. Min egen erfarenhet är nämligen att extremister existerar.

Thriller: Fienden inom oss
Författare: Jan Guillou
Förlag: Piratförlaget

Mohamed Omar
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktionen