Chocka Sverige för fan!

Illustration av Gunna Grähs.

MEDIA. ”Fackföreningspressens roll måste lyftas fram och det måste ske utan gnäll om eländet på massmediaområdet”.

Så lät instruktionerna från förre kulturministern Bengt Göransson inför seminariet ”Ett annat Sverige/Sverige bortom bonusarna” på årets bokmässa.

Förpliktigande.

Inget gnäll – basta.

Jag tog honom på orden, plockade ihop några facktidningar i LO:s monter (Transport, Seko, da, Hotell revyn, KA m.fl.) bläddrade och fann mycket gemensamt: ledare, miljöfrågor, jämställdhet, annonser, arbetsplatsreportage, kultur, korsord, serier, insändare etc.

Tanken exploderade:

Snälla, slå ihop alla bra fackföreningstidningar till en ny svensk, bästa, dagstidning: NYHETERNA. Riktade medlemsblad ersätter tidningarna. Låt fackföreningsrörelsen utmana hela sitt eget sätt att tänka, utmana alla andras syn på den fackliga rörelsen, dess förmåga och dess förmåga att verka.
Chocka Sverige för fan!

Sedan kom visionsbilden:

Såg hur fackföreningsrörelsen bad intresserade journalistelever att skissa idén med tidningen, forskare blev intresserade för det handlade om en ny tid, ny tidning = intressant.

Man utlyste en namn- och layout tävling – som en arkitekttävling.

Men vad skulle vara den viktigaste marknadsidén med tidningen?

Solidaritet!

Det kan högern inte så mycket om eftersom de är experter på välgörenhet och har svårt att se skillnaden. Solidaritet är därför vänsterns största trumfkort eftersom vänster-staten är omtänksam och snäll och tycker som Bamse: Att betala skatt är ett sätt att hjälpas åt! Jag såg en vänsterliberal tidning framför mig, den utmanade de högerliberala tidningarna som fick skakiga knän. Någon blev till och med utkonkurrerad marknadsmässigt. 

Kultursidorna var fyllda med reportage från hela världen och Kiruna, Kalmar och Hässleholm. Politiken handlade om folks vardag på toalettpappersfabriken, kasinot, hemtjänsten, i taxibilarna lika mycket som den handlade om Burma och EU. Folk kände igen sin vardag och sina liv och Tuula blev huvudserie tillsammans med Ensamma mamman och Rocky. Spännande reportage gjordes om högerarbetare, t.ex: oljechefer, Lindexdirektörer och chefsekonomer.

Finansieringen var inget problem. När man slog ihop facktidningsbudgetarna blev det pengar över.

Facktidningarna hade redan alla coola journalister, krönikörer, författare, fotografer, tänkare och hade råd att ta in utländska visa gästspelare. Folk stod på kö för att få vara med. Tryckeriet fanns, distributionen, läsarna, ja allt fanns – bara initiativet fattades.

Och ingen skulle förlora jobben, det blev en stor dagstidning och medlemsbladen skulle också ge sysselsättning. Alla yrkesgrupper skulle bli uppmärksammade eftersom tidningen utkom dagligen, och man kunde ha ett rullande yrkesgruppsschema och nischade journalister som bevakade.

I den moderna dagstidningen fördes djupgående feministiska resonemang kopplade till analyser av klassamhället och till frågor om etnicitet och sexualitet eftersom alla visste att allt detta spelar roll för allas våra liv.

Läsarna prenumererade såklart på dagstidningen för att man ville läsa den.

När läsarna semestrade på Teneriffa berättade de för engelsmännen och tyskarna om de viktigaste nyhetsutbuden i Sverige: Jo, i Sverige har vi AKTUELLT, RAPPORT och NYHETERNA – NYHETERNA chockade Sverige, när den kom 2008!

Den har i särklass flest läsare, fler än alla andra stora dagstidningar tillsammans. Det trodde inte många tidningsexperter på när initiativet togs av fackföreningarna.

Susanna Alakoski
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktionen