Ericsson störtdök på börsen efter att företagsledningen i veckan meddelat att vinsten för tredje kvartalet kommer att bli lägre än föregående år. Som mest rasade aktien med 30 procent.

Reaktionen kan tyckas överdrivet kraftig med tanke på att Ericsson fortfarande visar ett hyfsat resultat för tredje kvartalet, 5,6 miljarder jämfört med föregående års 8,8 miljarder. Rörelsemarginalen ligger fortfarande en bra bit över tio procent.

En förklaring till marknadens misstro är att vinstvarningen kom så sent. Det tyder på att ledningen har dålig överblick eller medvetet mörkade. Den senare misstanken är allvarlig. Många minns hur illa Ericssons förra ledning hanterade företagets stora kris åren kring millenieskiftet.

Under de senaste åren har börskurserna stigit snabbt i så gott som alla branscher. Inom IT och telekom har uppgången drivits på av osedvanligt goda vinstmarginaler.

Ju längre en börsuppgång pågått, desto närmare rycker tidpunkten för ett kursfall. Mycket tyder på att vi nu är nära en topp. Många företag är värderade långt över sin vinstförmåga. Vid en allmän avmattning av världskonjunkturen vore en börsnedgång inte särskilt överraskande.

En allmän kursnedgång borde i sig inte vara så farlig. För telekomföretagen innebär en något lägre tillväxt bara att deras avkastning anpassas till den som gäller för mogna industribranscher.

Ingen kan dock veta vad nervösa börsspekulantar kan ta sig för när osäkerheten växer. Rädsla är en mäktig drivkraft. Oro på finansmarknaderna sätter lätt igång självgående processer som leder till en snabb omfördelning av förmögenheter. Vad vissa vinner, förlorar andra.

Banker och investmentbolag klarar sig nog någorlunda. Men många hushåll som har sitt sparkapital i aktiefonder kan råka väldigt illa ut.