När nya lönevindar blåser

Målarna är från Ungern men uttrycker att de inte alls förstår vad LO-Tidningen frågar dem. Språksvårigheterna är stora. De båda målarna hänvisar till sin arbetsgivare på Jylland som förstår ungerska och talar om att deras löner och arbetstider håller sig inom kollektivavtalets ramar. Foto: Jens Nørgaard.

OLIKA LÖN. De talar inte samma språk. På en av Köpenhamns största byggarbetsplatser blir det uppenbart att inte bara lönen är ett problem för de utländska arbetarna – och för de danska facken.

Språksvårigheterna är största hindret mot att anställa ännu fler utländska arbetare, bekräftar också produktionsledaren Steen Beck på totalentreprenören MT Højgaard, ett av Danmarks största byggföretag. I mitten av november ska området Spinderiet i Valby i Köpenhamn stå klart med nya bostäder och ännu en stor shoppinggalleria. Här låg tidigare ett bomullsspinneri samt Bing og Grøndahls porslinsfabrik.

– Bygget är igång alla dagens timmar. Största anledningen till att företagen tar in utländsk arbetskraft är att det är brist på danska byggnadsarbetare, säger Steen Beck.

Två målare på bygget kan inte tala något annat än ungerska. Bara deras chef på en målerifirma på Jylland, långt från Köpenhamn, förstår vad de säger. De får cirka 146 kronor i timmen och arbetar 37 timmar i veckan, enligt arbetsgivaren som Målarfackets Bo Rosschou får tag på via telefon. Uppgifterna går inte att få bekräftade eftersom de båda ungrarna inte alls förstår vad vi frågar om.

Raggar medlemmar
Då går det lättare att få kontakt med två polska hantverkare. Marcin Nowakowski är med LO-Tidningen på bygget. Han är en av fem polacker som anställts av BAT, kartellen för åtta LO-fack inom bygg, anläggning och trä, för att rekrytera utländska arbetare till facket.

De båda hantverkarna från Polen ser till att betongväggarna i ett trångt utrymme täcks av vit grundfärg. I ett par månader har de tänkt stanna i Köpenhamn för att arbeta. De får minimilön på cirka 127 kronor i timmen. De delar ett litet rum med två sängar i en lägenhet där det också bor andra östeuropéer. Arbetsgivaren, en dansk målarmästarfirma, drar drygt 3.000 kronor från var och en av dem. Också andra avdrag görs, som de båda hantverkarna inte vill tala om.

– Trots allt får vi mer betalt här än vad vi skulle få i Polen, säger Karol, och hans arbetskamrat nickar instämmande.

De vill inte klaga och ser sig oroliga omkring när Marcin Nowakowski tar fram informationsblad från facket.

– De flesta östeuropéer har inget förtroende alls för fackförbund på grund av situationen under Sovjettiden. Så vi har mycket att arbeta med, säger Marcin Nowakowski när han hastigt lämnat de båda hantverkarna.

– Det är ett stort problem att arbetsgivarna använder en massa knep och trix för att dra av från lönen. Den summa som står på arbetarnas papper har oftast krympt ordentligt när det blir löneutbetalning, säger Bo Rosschou.

Mini har blivit normalt
Samtidigt som LO-Tidningen är i Danmark kommer Köpenhamns universitet med en rapport om östeuropeiska arbetare i bygg- och anläggningsbranschen. Forskarna Jens Arnholtz Hansen och Søren Kaj Andersen har undersökt vilka erfarenheter företag i branschen har av utländsk arbetskraft, men också vilka konsekvenser den utländska arbetskraften haft på löner och arbetsvillkor. Östeuropéer som anställts i danska företag har i stort avtalade löner. Men tendensen är att minimilönerna blivit normallön även för de erfarna yrkesarbetarna.

– Länge har vi påstått att de utländska arbetarna pressar lönerna. Nu har vi fått det bekräftat. Den danska modellen är hotad, säger Bo Rosschou.

Störst problem med lön och villkor hittade forskarna bland utstationerade arbetare. Det vill säga de cirka 11 000 i byggbranschen som arbetar för ett företag från sitt hemland, som tillfälligt gör jobb i Danmark.

De jobbar långt under villkoren i de danska avtalen och formar en parallell arbetsmarknad. Dessutom försvinner en del av lönen i olika avdrag, för hyra, mat och hemresor, som arbetsgivaren bestämmer nivån på.

– Det tecknas många nya kollektivavtal, men facket har svårt att organisera de utländska arbetarna. Språkbarriärerna är det största hindret, säger Gunde Odgaard, generalsekretare för BAT-kartellen.

Konkurrerar med kyrkan
Fler fackliga medarbetare måste tala främmande språk, anser han. Och facket måste skapa medborgarhus för utländsk arbetskraft, som fungerar som träffpunkter som kan konkurrera med den katolska kyrkan i Köpenhamn. Det pågår ungefär 300 blockader och sympatiåtgärder för att få avtal på danska byggarbetsplatser, och de flesta är riktade mot utländska entreprenörer, enligt Gunde Odgaard.

Trots att mycket kraft läggs på att rekrytera, inte bara utländsk arbetskraft, minskar medlemsantalet i hela danska LO, förra året med cirka 30.000 medlemmar. Ungefär 500 utländska arbetare av alla de tusentals som finns i Danmark har valt att gå in i något av facken i BAT.

– Utvecklingen måste vändas. Facken måste möta medlemmarna i ögonhöjd och komma tillbaka till basarbetet, säger Gunde Odgaard.

I slutet av oktober är det kongress i danska LO och då kommer arbetet med att rekrytera medlemmar att vara en av de viktiga frågorna. LO har noga studerat det motsvarande brittiska facket TUC:s arbete med att skapa okonventionella mötesplatser.

FAKTA: En av tio från öst
Ungefär 17.000 arbetare från Central- och Östeuropa jobbar i danska byggbranschen. De utgör nio procent av branschens anställda. Och till dem kommer ett okänt antal illegala arbetare, enligt en rapport från Köpenhamns universitet. Drygt 4.300 utländska företag utan kontor i Danmark är registrerade hos skattemyndigheten. Drygt hälften är tyska och de allra flesta verkar inom byggsektorn. Därefter kommer polska och svenska.

Läs också: artikeln "Minimilönerna har blivit normala", 15/10 2007