Tillsammans blir de starkare
 |
| Möte med mentorer. Den som vill kan få en sådan att prata med – och där väljer man själv den som passar. – Jag valde en som är kreativ och målar. Efter det gick jag hem och renoverade badrummet, berättar en deltagare. Foto: Marie Birkl/Scanpix. |
En dag satte sig ett gäng långtidssjukskrivna och skrev ner hur det gick till när de blev sjuka – varför de blev det och vad som skulle behövas för att de ska kunna jobba igen.
Denna berättelse på 25 sidor ligger till grund för ett omfattande försök som pågått i snart tre år i Östersund. Inramat av gulnade björkar ligger huset mitt i stan, vid vägen som leder över till Frösön. Himlen är blå och luften klar. Det är vackert här – i det län som är sjukast i Sverige. Inifrån huset hörs en gitarr och sköra röster. Kören består nästan enbart av kvinnor, sjukskrivna som sökt sig hit för att se om de kan få någon hjälp tillbaka.
– Här gör vi precis tvärt om, säger Allan Borgsten, klubbordförande och truckförare på en mekanisk verkstad utanför stan och en av ledarna för verksamheten i huset.
– Allt styrs underifrån. De långtidssjukskrivnas rapport är grunden för allt vad vi gör här, säger han.
Många kockar
Projektet har döpts till Fire, som betyder eld eller glöd på engelska. Bokstäverna står för Fokus på individens resurser – Empowerment. Empowerment betyder ungefär möjliggörande. Försöket körde i gång för knappt tre år sedan då man fick 16 miljoner kronor av Europeiska socialfonden och det svenska EFS-rådet. Medverkar gör aktörerna på den svenska arbetsmarknaden: LO, Företagarna, länsstyrelsen, försäkringskassan, arbetsförmedlingen, Östersunds kommun.
Margareta Stenmark var en av dem som skrev grunddokumentet, den 25-sidiga rapporten om hur man blir utbränd.
– Jag jobbade för mycket. Glöden falnade. I början märkte jag det inte. Men en morgon kunde jag inte hitta knappen på kaffebryggaren och förstod att någonting var fel med mig, berättar hon.
Lite förenklat kan man jämföra Fire med hur Anonyma alkoholister arbetar. Drabbade hjälper drabbade. Till huset och verksamheten är alla – gratis – välkomna som antingen är långtidssjukskrivna, långtidsarbetslösa eller befinner sig i riskzonen.
I början när brukarna – som man ibland kallar dem som verksamheten vänder sig till – kom till sammanträdena var attityden ofta denna: Men ska de vara med! Kan de verkligen tillföra något? Numera tycker Margareta Stenmark att detta har ändrats, de stora organisationerna har blivit mer ödmjuka.
– När vi till exempel ordnar konferenser är det brukarna som helt och hållet bestämmer hur de ska läggas upp. De bestämmer i vilken miljö konferensen ska hållas, hur kosten ska vara sammansatt, hur många pauser som ska läggas in.
Ska stötta
Verksamheten ska styras av brukarna och myndigheterna ska främst ha en stödjande roll. En slutsats som Margareta Stenmark och de andra rapportskrivarna kom fram till var att det tar längre tid att rehabilitera eftersom de långtidssjukskrivna saknar kunskap om sin sjukdom. Därför anordnar Fire regelbundet föreläsningar där kunniga människor berättar vad utbrändhet är, hur det yttrar sig och vad man kan göra åt det.
Rapportskrivarna konstaterade också att sjukskrivning ofta isolerar människor och gör dem folkskygga. Därför anordnar Fire kurser i att mingla.
Fire har också gästföreläsare som berättar om kostens betydelse, om att naturen kan vara en lugnande och stärkande kraft, om att se tecknen som visar att man håller på att gå in i väggen. Och Fire ordnar utflykter och studiebesök och gruppsamtal med företrädare för försäkringskassan och arbetsförmedlingen.
Ska hitta fel
Mycket av verksamheten på Fire har improviserats fram.
– Vår huvuduppgift är inte att rehabilitera. Vår främsta uppgift är att hitta systemfel i samhället, fel i systemet som leder till och förlänger långtidsarbetslösheten och långtidssjukskrivningen. Vi testar först och sedan tar vi reda på hur vi gjorde, säger Allan Borgsten.
Rapportskrivarna efterlyste också ett slags personliga mentorer, en ojävig person som kan vara med och ”hjälptänka” och ”hjälplyssna” under sjukskrivningen.
– Jag ville ha en mentor som hade erfarenhet av arbetslivet men också av livet utanför arbetet. Jag fick en som var kreativ och som målade och som var positiv. Efter det mötet gick jag hem och renoverade badrummet, berättar långtidssjukskrivna Agneta Färdemo som fick hjälp med att hitta en mentor på Fire.
Smickrande beskrivning
Anders Molander, som är arbetsledare, berättar att han blev uppringd en dag av Fire eftersom det var en långtidssjukskriven som hört talas om honom och ville ha honom som mentor.
– Hon ville ha någon som var positiv, kreativ och pålitlig. Ska det vara jag det? tänkte jag. Vad jag gjorde i våra samtal var till stor del att lägga ribban för hennes ambitioner på rimlig nivå, säger han.
Runt 350 sjukskrivna och arbetslösa har kommit och gått på Fire sedan starten för tre år sedan. Någon utvärdering av hur det gått för dem och om Fire lyckats bättre eller sämre finns ännu inte.
– De flesta av dessa 350 gissar jag bara har varit inne på vissa enstaka aktiviteter på Fire. Samtidigt har jag mött enskilda som lagt hela sitt hjärta där och som beskriver det som en vändpunkt i livet, säger Göran Holmström, EU-samordnare på försäkringskassan i Östersund.
FAKTA: Hinder för långsjuka
- Sjukvården. Många olika läkare – bristande kontinuitet. Sällan helhetsperspektiv.
- Försäkringskassan. Många olika handläggare. Inställda möten. Intyg försvinner, ersättningar uteblir.
- Arbetsgivare och fack. Varierande intresse. Bristande kunskap om stressjukdomar och rehabilitering.
- Rehabiliteringsföretag. Kunniga men prestationsinriktade. Kan leda t
ill att vissa slussas tillbaka för tidigt och återfaller i gamla mönster.
