/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/ht2007/kalmarkina_1_4107.jpg
I Snurrom går bygget vidare. Tolken Vanny, som inte använder sitt kinesiska namn, visar runt. Foto: Paul Madej/Scanpix.

ETT FÖNSTER MOT ÖSTER. Kalmar är inte sig likt. Efter en tid då fabriker bommades igen på löpande band fick kommunen i fjol ett besked som ingen hade kunnat drömma om. Nu vajar kinesiska flaggor i takt till politikernas framtidsvisioner om en stad med 70.000 invånare.

Att Ikea öppnade förra sommaren ses också som en milstolpe. Men har det verkligen vänt? Kommunens röda resultatsiffror liksom den kinesiska miljardinvesterarens spektakulära arbetsmetoder och undanhållande av information oroar. Kalmarborna använder ord som jättespännande, men vet inte riktigt vad de törs tro.

På Fiskaregatan i Kalmar säljer Chien Chi Tran risnudlar till en kund i sin asiatiska mataffär. Det thailändska går bäst, och det kinesiska. Och så vill folk försöka sig på sushi, säger hon. Dörren öppnas och hennes man, Björn Johansson, tittar in. Deras arbetsliv sammanfattar regionens utveckling.

På chokladfabriken i Snurrom norr om stadskärnan körde Björn Johansson maskiner och truckar i 20 år. De sista åren jobbade också Chien Chi Tran där, packade kartonger i cellofan. Tills fabriken stängde i slutet av 1990-talet.

– Det var dystert här då, säger Björn.

Arbetslöshet följde. Och flera kortare jobb innan också de arbetsplatserna lades ned. I Kalmar stängde en rad flera stora företag som Volvo, Bombardier och Electrolux.

Kan hänga med
I dagarna kan Björn Johansson pusta ut. Hans nuvarande arbetsplats, plaståtervinnaren Polyplank, har just gett besked att företaget flyttar, men inte längre än att de anställda kan pendla.

Chien Chi Tran bestämde sig för att starta eget för några år sedan, när hon förlorade jobbet för tredje gången på kort tid. Det går bättre och bättre, i går höll hon extra öppet för gästande kineser. Samtidigt förväntar hon sig att en liknande butik etablerar sig nära den gamla chokladfabriken.

För där har det kinesiska jättebygget nu börjat ta form. Texten Feel China. Enjoy Life spänner över fasaderna.

– Man vet ju inte riktigt vart det barkar hän, men man hoppas ju att det blir något positivt, säger Björn Johansson.

Den 14 augusti förra året var det många Kalmarpolitiker som förlorade målföret. Kinesen och storföretagaren Jinxing Luo dök upp med en osedvanligt osannolik överraskning. Han hade bestämt sig för att investera i en stad ”med strategiskt bra läge centralt i Östersjöregionen”. Där ville han satsa miljarder på att etablera ett handelscentrum. Dit skulle han locka över tusen grossister främst från Kina och erbjuda lägenhet, svenskt aktiebolag, monter i en enorm mässhall samt en strid ström av uppköpare från norra Europa och Östersjöregionen. Intressenterna stod på kö: Nu gällde det att gallra. Och snabbt skulle det gå: invigning den 28 september i år.

Mötes på en dejt
Kalmar kommun samarbetade sedan flera år med Hangzhou i den kinesiska provinsen Zhejiang. Vart annat år åker en kinesisk delegation till Kalmar, vart annat går resan åt andra hållet. Det var på en sådan matchmaking – där företag som kan ha nytta av varandra paras ihop – i Kina som Jinxing Luo fick upp ögonen för Kalmar. Men till Sverige tog han sig för egen maskin.

– Det finns ingen tjänsteman eller politiker i någon av våra 290 kommuner som hade kunnat föreställa sig det. Att hux flux kommer det ett kinesiskt företag och säger att det vill investera mellan en och två miljarder i din kommun. Att det vill öppna 1.100 aktiebolag i din kommun. Det finns inte på kartan, säger näringslivschefen Thomas Davidsson.

Under några dagar följde intensiva förhandlingar.

– Man blev ju lite fundersam, var det verkligen sant? Vad är det som gör att de söker sig till Kalmar län? säger det
socialdemokratiska kommunalrådet Birgitta Elfström.

Efter fem dagar hade ett investeringsavtal upprättats, där kommunen bland annat reserverade mark och delade kostnaderna för infrastrukturen.

Därefter har debatten och rapporteringen gått het. Nyheten väckte intresse såväl lokalt, nationellt som internationellt. Efter att näringsministern klippte band i februari, har både Arbetsmiljöverket och företaget självt stoppat delar av bygget eftersom säkerhetsrutiner inte följts. Två arbetare har skickats hem till Kina.

Omstritt samarbete
Debatt har förts om kommunen genom samarbetet med det kinesiska jätteföretaget också öppnar ett fönster till en diktaturstat.

– Vi resonerade mycket kring detta, kring barnarbete, arbetsvillkor och mänskliga rättigheter. Projektet blev ju ifrågasatt på grund av detta. Frågan har väckts politiskt, från organisationer och från Kalmarbor. Men jag tror att det flesta är överens om att förändring sker genom samarbete, inte utestängning, säger kommunalrådet Birgitta Elfström.

Kommunen undertecknade Global Compact, FN:s initiativ för bland annat mänskliga rättigheter och förbättrade arbetsvillkor.
Miljöpartiet i Kalmar har gått från en tveksam till negativ hållning gentemot etableringen.

”Det är moraliskt inte försvarbart att Kalmar ska samarbeta med och stödja ett företag som är verktyg för en diktaturs ekonomiska expansionspolitik” skriver det lokala partiet på sin hemsida. Etableringen kan också konkurrera ut lokala produkter genom varor tillverkade nästintill gratis, eftersom man ”ägnar sig åt en oblyg rovdrift av den egna befolkningen”.

Folkpartisten och oppositionsrådet Inger Hilmansson blev däremot ”jätteglad naturligtvis” över investeringsbeskedet, samtidigt som hon inte förstod varför allt måste gå så ”rasandes fort”.

– Jag ställde också frågan till fullmäktige om vilka ekonomiska muskler företaget hade. Och det har vi inte fått svar på ännu. Jag tror att Fanerdun hade vunnit på att vara lite mer öppna, säger hon.

Bestämde sig på egen hand
Mats Nilsson
hade flyttat från Stockholm till sitt sommarhus på Öland när han hörde talas om den kinesiska satsningen. Där skulle han jobba, tänkte han och ”nästlade sig in lite här och där”, ”tjatade och tjatade”.

Nu tar han emot i den stora entrén, titulerar sig informations- och marknadschef.  Det är en tisdag i oktober, två dagar efter invigningshelgen. För att hålla tidsplanen öppnade företaget i en provisorisk lokal, som tillhört nedlagda tågfabriken Bombardier. Då var allmänheten välkommen, men sedan riktar sig marknadsplatsen till grossister och inköpare från företag.

Fanerdun står för servicen. En utställningsplats – fungerar ”som en bostadsrätt ungefär” – inklusive lägenhet i Kalmar samt lägenhet i Kina, samt ett svenskt aktiebolag, kostar omkring 3,6 miljoner kronor. Hur många som har nappat är oklart.

– Vi har i dagsläget 50 kinesiska utställare, säger Mats Nilsson men tillägger att det varierar.

Hur det kan variera två dagar efter invigningen förtydligar han:

– Det är 50 nu, men det kanske är 70 i slutet av veckan, det är så jag menar.

Nya besked
Dagen efter meddelar svenske vd:n Peter Fust i Smålandsnytt att inte ett enda kontrakt är skrivet.

– Det är sådant som gör att man blir missnöjd med informationen, säger opppositionsrådet Inger Hilmansson. I kommunens arbetsutskott verkade alla inriktade på att det fanns 40 investerare, berättar hon.

Till dess att investerarna kommer säljer Fanerdun egna varor. 120 kineser har anlitats som tillfällig monterpersonal.

– Vi hyr in dem som konsulter, berättar Mats Nilsson.

Vad har de för arbetsuppgifter?

– Ge service till inköparna.

Do you speak English? frågar jag en kvinna som håller på att packa upp varor­.

– Yes!

Can I ask you …

– Oh … no…

Hon hade blandat ihop ja med nej. 

Allt inte krängbart
Vi går förbi rader av porslinsvaser, tavlor, lampor, prydnadsföremål.

– Det har blivit lite snabba inköp. Jag tror inte att den där kommer att sälja så mycket säger Mats Nilsson och pekar på en blompjäs i glas.

Arbete återstår med att anpassa sortimentet till tänkbara volymprodukter. Varför företaget anlitat kineser och inte svenskar vet han inte, förmodligen för att det var lättare att snabbt hitta 120 personer i Kina. Säljarna behöver bara kunna artikelnummer på engelska och det kan de. Resten sköter tradingpersonalen på kontoret.

Efter några försök hittar vi Dan Yi, en 26-årig mässarbetare som kan engelska. Han jobbar för Fanerdun i Kina och är anställd här också, säger han.

Något eget företag har han inte. Och personerna runt omkring honom är också kinesiska kolleger. Hur länge han får stanna vet han inte, inte heller vad han får i lön, han har bara varit här sex dagar.

– Jag tror att jag kan få en bra lön, för företaget har en bra policy gentemot sina arbetare, säger Dan Yi.
Företaget betalar mat och husrum på Möre hotell, som Fanerdun har köpt.

Kommunikation som brister
Språkförbistring upplever Mats Nilsson, varje dag. Men hinder är till för att lösas.

– Det kan bli nåt så grymt, man är så säker på att man förstår varandra. De kan diskutera flygplatsen i Hongkong medan jag diskuterar blomplanteringar i Skåne och man är hundra procent säker på att man förstår varandra. Och så … men vad fan gör han?

Det är jättekomplicerat, säger Mats Nilsson innan han visar oss ut. I dörren möts vi av kinesiska vakter. Varför? undrar jag.

– Varför inte?

Kanske för att det inte symboliserar något här i Sverige föreslår jag.

– Det symboliserar Kina. Det här är en kinesisk marknad, säger Mats Nilsson, som inte tagit del av någon debatt kring frågan om samarbetet med diktaturen Kina. Handel och politik ska inte kopplas ihop, tycker han.

– Vi fokuserar på vår affärsidé och det är att se till så att vi öppnar för handel mellan Kina och Europa. Jag tycker inte att det hör ihop med vår affärsidé hur landet styrs.

Efteråt åker vi ut till Snurrom. Snart leds vi direkt till koncernchefen Jinxing Luo som är på plats för att titta till bygget­. Han berättar om de stora utvecklingsmöjligheterna i Kalmar, mycket större än i en storstad. När de 1.100 monterplatserna kommer att vara sålda är omöjligt att sia om:

– Så fort vi bara kan, säger han.

Näringslivschefen Thomas Davidsson är optimist. Han blir inte missnöjd om det blir 700 investerare i stället för 1.100.

– Jag är inte orolig över Mr Luo. Inte ett dugg, säger Thomas Davidsson.

FAKTA: 71.000 kvadratmeter mässa
China Europé Business & Exhibition center (CEBEC) drivs av Fanerdun Group AB, som i sin tur ägs av Fanerdun International Holding Group Investment Ltd som har huvudkontor i Hangzhou i provinsen Zhejiang. Mässan i Snurrom ska bli 71.000 kvadratmeter och stå färdig i vår, sedan är mark reserverad för ytterliggare 50.000 kvadratmeter. Om ett år beräknas också ett nytt hotell stå färdigt.

Läs också: mer om projektet på Kalmar kommuns hemsida